Oscar Jöback

Colombia…..Bogotá….Sverige…..!

Det kommer som en vind över en, det är något som bara sköljer över en och man åker tillbaka en massa år. Samtidigt befinner man sig i stunden i nuet och frågar sig vad var det som hände?
Ingenting kommer att kunna göras om och ingenting kommer jag någonsin att vilja förändra. Jag är glad över mitt liv och utan mina erfarenheter, upplevelser skulle jag troligen inte vara den jag är idag eller kanske hålla på med det jag gör idag.
Men det är samtidigt en spännande tanke om allt hade varit annorlunda…. hur skulle det vara då…..leka med tanken, men det är också en tanke och ingen dröm om att jag skulle önska att saker skulle vara annorlunda.

Min nyfikenhet över min far har vaknat till liv. Vad hände med honom, vem är han, hur var han och varför fanns han inte med i bilden.
Hur är familjen på Mamma Claras familj osv.

Självklart var jag tvungen att fråga min syster Yenny i Colombia. Jag hade ett långt samtal med henne och hon skulle också kolla upp lite om familjen från mamma Clara.

Jag frågade lite kort om hon visste något om den familjen och hur mamma Claras bröder var osv…..
Men tyvärr så vet inte Clara eller Yenny vart dom är, vad dom gör eller om det överhuvudtaget lever. Hela den sidan av familjen vände mamma Clara ryggen när hon hade adopterat bort mig och min bror. Så tragiskt och så otroligt ensamt för Clara.
Clara har inte sett dem sen dess och kommer troligen aldrig att få göra det heller.
Yenny hade försökt sjäv att kolla upp genom att söka på familjens efternamn, men utan resultat.

Då jag är nyfiken på min far så frågade jag Yenny om Clara någonsin hade pratat om min far. Yenny hade själv frågat och varit nyfiken på Claras liv.
Min far hade dragit när han visste att Clara väntade mig:/ Han ville tydligen inte ha något barn vid den tiden och kanske det fanns andra orsaker också. Yenny visste inget och hon skulle fråga igen. Hon skulle även kolla vad min far hette i efternamn.

Kan kännas som nål i höstack och med det omöjligt att hitta nålen, men den finns där, bara att det kan ta en stund att hitta den! Jag får helt enkelt se hur långt jag kan komma med detta och jag känner inte samma brådska som jag kanske kände när jag och brorsan skulle söka upp mamma Clara.
Jag har familjen där och jag kan få svar……kan vara lite svårt ibland att få fram information från Clara då jag inte tror att hon vill prata om det som varit.
Jag känner bara att jag har den rätten att få veta så mycket som möjligt.

Mina funderingar jag har idag är inte lika betungande som mina gamla funderingar och minnen var……det är bara spännande tankar och som jag kan lägga på hyllan ibland när jag har annat att göra.

En dag kanske jag kommer att få mina möten med familjen i Colombia och se om jag en dag kan finna min far. Men tyvärr finns det säkert för lite information om honom och han har nog inte samma intresse att få veta.
Men han vet att jag finns, han vet att han har ett barn, men som han också valde att inte vilja ta del av. Troligen något som han innerst inne aldrig kommer att kunna släppa från sina tankar.
Alla bär på sina historier och sina hemligheter, bara det att jag är trött på att ha hemligheter. Trött på att hemlighålla något som är den del av det man är idag, något som är ens egna val i livet.

Tack historien och välkommen framtiden

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Peder

    Hej Oscar, gripande läsning. Sitter med samma tankar fast dom gäller mina små änglar som kommer från Bogota. Jag undrar om dom oxå kommer vilja åka tillbax och leta? Vi planerar en återresa om 2-3 år med 2 andra familjer som oxå har sina små från samma barn hem som våra. Planer ni att åka ner nåt mer?
    Mvh Grannen med Colombianer;-)