Jag har nog aldrig upplevt den närhet jag har fått med dessa människor som är i gruppen någonsin. Det är otroligt inspirerande att lyssna på alla och sen kunna reflektera till sig själv och kunna se sin del i olika situationer jag befinner mig i. Jag känner själv hur min gard sänks och kan vara sårbar inför människor jag endast känt i 2 dagar. Hur kommer det sig när jag inte helt till 100% kan det med mina närmaste vänner?? Lyser jag ut med tillbakadragande till mina vänner som gör att dom oxå håller tillbaka och på det sättet aldrig riktigt kommer in till den verkliga jaget?
Hur mycket vet jag egentligen om mina vänner?? Hur kommer det sig att jag känner att jag känner gruppen jag lärt känna på 2 dagar mer än mina vänner som jag känt 4-5 år? Vad är det för murar vi skyddar oss för….och om det skulle vara murar är vi beredda att riva den och komma in i djupet??
Kommer jag ha kvar mina vänner jag har idag om 50 år?? Eller är det en period av sitt liv för att sen gå vidare??? Kanske bara jag som kan bestämma om jag vill ha kvar dem eller inte och vad krävs det då av mig? Vad får man tillbaka?? Men det kan inte jag förvänta eller ska förvänta mig att jag ska få från vänner.
Jag ska fundera mer på detta.
Nu är jag helt slut och måste sova…imorgon är en lång dag igen av analyser och nyupptäckande beteenden jag har:)
Jag håller med C!
Skynda hem nu så vi kan mysa i soffan allihop!
Massa kramar
Jessica
Visst är det INTRESSANT!!!! Vi kommer att ha så mycket att babbla om när du kommer hem 🙂 sån enorm upplevelse att man måste varit där för att kunna förstå.
Tänker på dig vännen!
Kram C