Jag har ikväll varit på förhandsvisningen av filmen ”I SKUGGAN AV VÄRMEN”. Den kommer att ha premiär nu den 20 Mars. Men detta var ett seminarium där det var en panel som pratade om filmen . Filmen är en självbiografi och handlar om en kvinna som tar heroin och droger sen tidig ålder. Lotta Thells som det handlar om och som skrivit boken var där och berättade lite om hennes historia. Där fanns även forskare och polisen och Huvudrolls innehavaren i filmen Malin Crépin.
Filmen var mycket bra och den visar en baksida som man själv aldrig har mött på, men den visar också hur människor vänder ryggen till och inte ser vad som pågår…man blundar för att inte bli delaktig.
Panelen höll låda och man pratade om hjärnans belöningssystem, hur Lotta hade det idag och vilken hjälp….eller vilken hjälp hon INTE fick. Allt ifrån att hon typ inte hade knarkat tillräckligt länge för att få vård. Vad är det…. pundare i 2 år så får du hjälp…kanske!
Jag blev mest irriterad, arg , frustrerar på polisen som var där och berättade hur deras arbete var, men det kändes som han försökte förstå och snacka om att man har faktiskt ett val om man vill knarka eller inte.
Val har alla, men man väljer inte sin barndom som kanske är helt åt helvete och finner man något som för bort en från det helvetet så tar man chansen. Klart man har val, men i tillstånd där drogen har tagit över så behövs det någon som gör valet åt en eftersom jag tror inte man är kapabel till att göra det själv. Jag kände bara att polisen fick fram informationen på ett fel sätt och Lotta reagerade ganska starkt på det han sa. Hon hade bara haft otur att hon träffa på poliser som inte hjälpte… va ungefär vad polisen uttryckte.
Skulle rekommendera att se den, men vänta ingen thriller, detta är verkligheten och Lotta tror jag kämpar varje dag med terapi och annat för att inte falla tillbaka.
Detta var mycket bra för min utbildning och få en ännu klarare bild av hur det verkligen är.
Eller tvärtom! Komma från alldeles utomordentligt ordnade förhållanden och ändå råkar illa ut. Livet är aldrig rättvist och man ska inte dömma, det finns alltid en orsak varför.
de fnns dom som varit med fruktansvärda händerser i barndomen ändå lyckas bra i vuxen ålder. ett val har man alltid! tar man lätta genvägen drogar ner sig eller den svåra långa vägen! om man inte är psykossjuk och därför tar droger!
// annakarin