Detta kanske sammanfattar en stor del av hur jag själv känt det i hela min uppväxt och som sen förändrades med att jag fick träffa min biologiska mamma.
OTRYGG I SIN TRYGGHET
Att ha blivit adopterad följer en del hinder på den som blir adopterad och framförallt om man är ett barn som behöver en trygg punkt. Att förlora sin pappa eller mamma kan ge stora avtryck på barnet och följa med resten av livet. Inget barn ska behöva uppleva detta.
Jag blev adopterad från Colombia – Bogota. Jag var 6 år gammal när jag kom till Sverige 1981 20 september. Jag och min bror kom tillsammans till samma familj vilket i sig var en trygghet.
Otryggheten som fanns hela tiden var just för mig att jag hade blivit lämnad och även min bror på sitt sätt. Han säger att han aldrig känt att han har blivit lämnad – för han har alltid haft mig.
Jag har haft den känslan och den känslan försvinner inte bara för att jag har fått nya föräldrar som ska skydda och se till att jag får allt det jag behöver. Jag har fortfarande blivit lämnad och det skapade en rädsla av att jag skulle kunna bli lämnad igen.
Mina adoptiv föräldrar skulle aldrig eller vilja ge bort oss, men jag som barn kunde inte ge mig själv den garantin av att jag inte skulle överges igen.
Jag hade också lagt på mig att ”Skydda” min lillebror och vara stark för honom. Jag ville att han alltid skulle känna att jag fanns där för honom.
SVT sände nyligen ett program om hur just adopterade såg på sin adoption och hur den hade påverkat dem under deras uppväxt i Sverige.
En av dem sa i slutet att hon känt sig otrygg i tryggheten och det satte sig hos mig. Det var exakt så som jag kände det.
Denna otryggheten har sen följt mig upp i vuxna livet, men inget som jag känner av idag då jag fått svar på så många saker jag burit på och inte förstått pga att ingen förklarat.
Jag var inte ett barn som bara satt på sitt rum och kände mig otrygg hela tiden, utan jag hade mina vänner som jag lekte med. Jag var på aktiviteter och väldigt många sådana. Jag uppfattades säkert som ett glad och snällt barn som gjorde det jag blev tillsagd att göra. Men för mig var det ett annat kaos inom mig som jag aldrig visade. Tankar som jag aldrig delade med mig och som jag kanske inte heller vågade uttrycka pga att jag var rädd för att lämnas bort om jag gjorde eller sa fel saker.
Otrygg i tryggheten kan jag tänka mig att det är många som känner oavsett om man är adopterad eller inte. Men dom orden fastnade och har funnits i mina tankar halva dagen.
Idag så är det så många andra saker som jag fokuserar på än att jag har blivit lämnad.
Jag kan istället lära mig av min historia och se till att jag inte upprepar den.
Jag tar reda på saker jag behöver veta och jag har fått den möjligheten för att jag har min biologiska familj en messenger ifrån:)
Det är skönt att kunna få ett uppvaknade om saker och ting. Att det bara var menat att jag skulle få den informationen idag och på det sättet växa som person.
En sak är säkert – Jag har fått ny förståelse om min historia och förtydligande om att jag verkligen inte är ensam.
Idag är jag trygg i tryggheten och det känns bra.
