Oscar Jöback

Fallgropar!

Vi kan alla känna igen oss när vår motgångar finns omkring oss och kanske inom oss.
Ibland kommer den mot oss med en fart som inte alltid går att stoppa och andra tillfällen hinner vi kanske rädda upp innan det blir till stora proportioner.

Dom motgångar som kommer till mig idag har blivit min styrka. Att med motgångarna få lärdom och kunskaper om att kunna hantera liknande situation vid senare tillfällen om det skulle uppstå. Motgångarna ger mig kunskaper om hur jag reagerar och agerar i stunden. Då kan jag förändras. Mina egna strategier förut har varit att blunda och tycka att den andra varit dum i huvudet eller han/hon fattar ingenting eller så undvikit allt som skulle kunna skapas till konflikter tex. Strategier att anpassa sig för att bli omtyckt och respekterad.

Resultatet i att jag var så blev att jag egentligen inte fick respekt alls utan blev mer utnyttjad då jag bara följde med och inte sa min åsikt.
Mina fallgropar blev att när jag var själv med alla mina tankar satt hemma sa till mig själv:
”Nu är jag här igen” ”Ingen som ser hur jag mår” ” Jag är så korkad och dum” ”Jag borde” ”Det är mitt fel att det blev som det blev” osv.

Fallgroparna i situationer tog jag på mig och även försökte ta ansvar för andra som varit i situationen. Det är mitt fel att allt gick åt helvete!

Resultat idag:
Jag är en del av en situation och dess utfall, men jag som individ är inte fel, dum, korkad för att det inte blev som vi, gruppen hade tänkt oss. Många viljor kan leda till att man inte kommer till resultat, men ingen av dem i en grupp är fel. Situationen är fel!!

Är jag helt ensam i en utveckling och ser att det inte blir helt OK så kan jag bara skylla på mig själv, men det betyder fortfarande inte att jag är dum och korkad. Just den tanke till mitt mål funkade inte och jag får bara tänka om och testa något nytt. Det är en process och utveckling, ingen motgång eller misslyckande.

Fallgropen kan bli jäkligt djup om jag ska ta ansvar för hela situationen och ska försöka rädda allt. Fallgropen blir inte lika djup om jag skannar över vad som är min del och tar ansvar för just den delen eller kollar med sig själv om jag har del av detta och ditt svar blir nej. Då kan du bara släppa det och inte dyka in i det som andra har åstadkommit.

Jag tar ansvar för det jag gått in med i en disskution och andra får ta ansvar för sina handlingar även om dom skulle försöka lägga det på andra och inte se sin egen del i det. Ser man inte sin egen del i situationer och skyller på yttre omständigheter hela tiden kommer troligtvis vara på samma plattform om 1 månad, 6 månader, 5 år och resten av sitt liv.

Vi gör alla misstag och falla kommer vi göra massor av gånger i våra liv. Hur rustade vi än kommer att vara så kommer fallgropar, utmaningar som vi måste ta ställning till hur vi vill förhålla oss till dem.
Du kanske till och med faller själv med att skylla på andra och inte se din del i situationen, men det bästa är att jag kan alltid gå tillbaka och reparera det hela och plocka upp, hämta tillbaka dom delarna som var dina som skapade situationen.

Precis som träning så är det färskvara och behövs reflekteras varje dag hur jag vill må idag. Vilken inställning/ attityd ska jag ha när jag möter människor på jobbet, familjen, vänner osv.

För att något ska funka  långsiktigt så måste alla i en grupp vilja förändras och jobba med sig själva varje dag. Förväntas det att andra ska förändras och inte en själv så kommer man ingenstan.
Det bästa är att i dessa situationer där det inte går framåt, där någon/ några styr hur det ska vara behöver jag inte vara kvar i. Det är en av mina största insikter i mitt liv som ger mig ett lugn och styrka.  Jag behöver inte vara kvar!

Livet är spännande att leva och ser framemot framtiden och jag kan bara ta hand om det jag lagt in i fallgroparna. Valet är mycket enkelt: Jag tar hand om mitt eget skit eller så låter jag det ligga kvar och samlar på hög till jag inte vet vad jag ska göra med allt och börjar skyffla över det till andra. Till slut orkar människor runt om inte vara kvar och ensam kvar står man.

Tack till er alla personer jag får möta dagligen som ger mig denna styrka och utvecklingsmöjligheter.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.