Oscar Jöback

Då har jag nu suttit i bilen ett antal mil…runt 100 mil:)
Jag har varit i Åhus och haft en föreläsning på Wellnez.
Jag anländer och få ett stort välkomnande med att personalen kommer fram och hälsar en välkommen. Tack för er service och välkomnande.

Föreläsningen gick bra och det kändes som dom flesta tyckte om den. 1 1/2 var den på och den tiden springer verkligen iväg. Känns som man precis har fått igång pratet och så är det slut:)

Jag hinner tänka en hel del när jag sitter i bilen. Det som kommer till mig är försoning. Försoning för det som varit. Försoning med personer som inte finns kvar, men som fortfarande finns kvar i ens tankar.
Idag var en dag att försonas och släppa en sak bakom sig. Jag hade en farmor och en farfar som gick bort för många år sen och jag vill minnas att jag inte var så gammal.
Det jag iaf minns var min farmor som jag inte satte på pedistal precis, men min farfar minns jag som snäll och omtänksam.
Jag minns att jag inte saknade farmor när hon gick bort och tyckte att det var rätt skönt när hon försvann. Farmor och Farfar bodde i skåne och vi var och hälsade på vid vissa tillfällen.
Jag bestämde mig för att åka till Stehag där jag vet att vi varit. Farmor och Farfar hade köpt en gammal skola att bo i och dit åkte vi för att hälsa på.
Jag var tvungen idag att åka dit och se huset igen. Som ett avslut och bara se huset en gång till, men också att på något sätt ta farväl av farmor som jag egentligen aldrig gjorde på hennes begravning.
Jag kommer aldrig kunna förändra det som var och jag kunde inte förändra henne, men jag kan lämna det bakom mig och den enda som skulle kunna förändra min farmor var bara hon själv.
Idag fick jag chansen att åka tillbaka till huset och se, kanske känna igen och minnas för att sen när jag åkte därifrån släppa det bakom mig.
Hade hela resan hem sen för att fundera och tänka tillbaka till den tiden. Det känns skönt för mig och jag har fått se det jag behövde:)