Tidigt i lördags begav jag mig mot Luleå. Klockan var 06:00 när jag satte mig i bilen och hela området låg och sov. Som normala människor gör på helgerna:)
Det finns samtidigt en skön känsla av att vara uppe och känna in dagen som håller på att vakna upp och solen sakta ta sig upp och lysa upp dagen.
Ovanför molnen så skiner alltid solen och man känner hur den värmer och ger energi när strålarna tar sig genom de små flygplans rutorna.
Jag satt på fönsterplatsen fast jag hade bokat gång plats som jag mest föredrar. Jag hamnade på fönsterplatsen pga att det var en som hade tagit min plats och kompisen till denna person satt i mitten. Han i mitten säger till mig att hans kompis är rullstolsbunden och om det ok att jag sitter fönsterplats. SJÄLVKLART kunde jag det och fick hoppa över denna mannen som satt på gångplatsen. Jag sätter mig ner och tar fram min bok och lutar mig tillbaka. Planet lyfter! Efter en stund är det som mannen på gångplatsen är med om ett mirakel. HAN STÄLLER SIG UPP OCH GÅR PÅ TOALETTEN.
När vi väl hade landat och vi skulle av så var det svårt att gå igen. Så jag bad om att få hoppa över denna mannen då han troligen skulle av sist och få hjälp upp på rullstolen.
Väl nere på marken och in i taxin så var dimman tät och man såg inte mycket av Luleå stad. Även här var det stilla på stan.
Jag var på väg till träningsanläggningen Sensia där jag skulle ha min utbildning ”Att utvecklas som instruktör”
Jag kände mig laddad och motiverad. Det skulle komma många idag och självklart kände jag nervositeten och pirr i magen. Jag fick mig kopp kaffe och jag började plocka fram utbildningsmaterial, powerpoint och diplom som alla skulle få efter utbildningen.
Det blev en bra dag och jag stannade kvar efteråt och käkade mat med gänget. Var mycket trevligt och jag tror alla var lite trötta. Så vi åt, pratade om allt och inget och sen var det dags för att gå till hotellet och sova. Jag skulle upp igen och ha en ny grupp på söndagen. Det är instruktörer från Piteå och Luleå som jag skulle få umgås med. Även denna dag ett härligt gäng!
Med ett leende på läpparna så var det dags för mig att flyga hem och jag kände mig nöjd med hela helgen. Och idag hade solen lyckats tränga sig genom molnen och dimman. Solen höll på att ta sig ner i horisonten när jag skulle kliva in i flygplanet.
Tack till er alla som jag fick träffa i helgen och tack för ert engagemang och att ni delade med er av era känslor och upplevelser av olika bitar av era liv.
Lycka till med allt och kanske ses snart igen.
Orre
