Nu sitter jag hemma och känner hur träningsvärken kommer smygandes. Imorgon kommer det bli svårt att gå;) Somnade ganska snabbt när kroppen landade i soffan och nu så känner jag mig lite piggare. Ska dock bli skönt att lägga sig och sova några timmar till.
Jag längtar verkligen att tävla igen…fick en kick av detta och känslan att göra det igen kom direkt efter målgången.
Jag gick upp tidigt imorse och gjorde mig iordning inför dagen tävling. Jag drog iväg vid 05:30 då jag skulle hem till Bea som skulle ner och titta. Jag var nervös och det var framför allt för simningen då det är min svaga länk just nu. Jag måste träna mer på simningen och framförallt att simma utomhus då det inte alls är samma känsla som att simma på Eriksdalsbadet. Strömmar, vågor och sen en massa folk som simmar bredvid och vill fram.
Jag tog mig in i området där jag skulle ha mina saker och jag tog mig en plats där jag började sortera upp löparskorna, cykelskorna, hjälmen och nr lapp. Bea och jag tog oss varsin kaffe sen då det var nästan 45 minuter till starten. Jag skulle köra igång kl 08:00 som var tävlingsgruppen:) första tävlingen och jag väljer tävlingsgruppen. Ska det vara så ska det göras fullt ut:)
Till slut var det dags för start och jag doppade tåren i vattnet innan. Mycket skönt i vattnet, men det kanske var för att jag hade kalla fötter och vattnet kändes varm av den anledningen. Hoppade i och fick hämta andan, men sen var det riktigt skönt i vattnet. Jag han precis komma ut till starten då startskottet hade gått och jag började simma….. Då simningen då inte är min starka sida så kände jag att jag tar min tid och inte stressade upp mig. Jag hade svårt att andas med våtdräkten och kläderna under. Kändes inte som jag fick luft, men jag simmade på och hittade en rytm.
Kom upp ur vattnet till slut och tog mig till cykeln. Jag slängde av mig våtdräkten och på med hjälmen först. Sen strumpor och sen cykelskorna. Jag drog iväg, men det var en bit bort för att kunna hoppa upp på cykeln. Jag sprang och sen upp på cykeln. Kändes bra och jag var glad över att vara klar med simningen. Nu började jag trycka på och kände att jag fick ny energi. Det hade börjat regna lite och vägarna hade börjat bli lite hala. Bromsa upp i kurvorna. Jag bromsade in för sent i en kurva och höll på att åka av, men det ordnade sig och iväg igen. Raksträckorna gick kanon och helt plötsligt hade man åkt 1 varv. Förvånad att det kändes så bra;) fyllde på med energi dricka. Cyklade in på sista varvet och kände en euforisk känsla och pressade varje meter och visst….jag kanske kunde ha tryckt på mer, men med regnet och att det kunde vara halt höll man tillbaka lite. Såg en person vurpa framför mig i en kurva och rev upp både knä och armbågar. Aaaaaajjjjj…. man såg verkligen hur ont det gjorde. Jag cyklade förbi och hörde ett Ffffaaaaann från honom!! Förstår känslan:(
In till startområdet och byta skor, ställa cykeln och sen ut på löprundan. Mot gamla stan och slottet. Jag var hur tung som elit i benen och tänkte hur jag skulle klara av detta. När jag äl hade kommit till slottet kände jag att det börjat lossna i benen och jag hade fått mer krafter. Jag sprang på och oavsett hur tungt det skulle kännas så skulle jag hålla samma fart. Jag lyckades komma i andra andning. Kände min plötsligt lätt i benen och kunde för en stund njuta av löpningen. 1 varv, 2 varv..3… och tillslut 4:de sista varvet. Nu var det bara att ta sig till mål och göra klart sin första triathlon tävling. Jag var så stolt över mig själv att jag fixade det.
Nu kommer jag sova gott och sen börja ladda och förbereda inför Lidingöloppet. Jag sprang på 2:26 förra året och i år ska jag under 2:15 för att få medalj. Jag borde kunna fixa detta och jag ska fixa detta. Är i startgrupp 2 på Lidingöloppet så det kommer inte vara fullt med folk framför en.
Kram och tack för pepp.
