På jobbet är det inga som helst problem att säga till vad jag tycker och tänker. Tar mig fram med ett självförtroende som kan få vem som helst att bli avundsjuk. Jag argumenterar för min sak och ser till att det blir av. Fantasin flödar av ideér hur man kan göra och kommer gärna i konflikt med andra utan några som helt problem.
Privat sker den förvandlingen som bara sköljer över en och man blir som en mus. Åsikter om vad man tycker försvinner….som bortblåst! Jag håller med och tycker det låter som en bra idé, men tycker egentligen inte om det. Undervärderar mig helt och blir den blyge som jag var i låg- mellan och högstadiet. Säger jag ingenting så behöver jag inte skapa några problem.
Vänner är underbart att vara med och jag framhäver gärna hur duktig jag är. Jag tänker att nu kanske jag kör på, men man får väl säga till om man blir sur på mig. Kommer gärna med kommentarer hur man kan göra och coacha ibland med att ge svar på saker och ting.
Hmmmm! Det är detta som man kallar för olika delpersonligheter där man agerar olika beroende vilken situation man befinner sig i. Man har som olika scheman vid det sammanhang man är i. Vad är det som gör att jag hamnar i just den delpersonligheten??? Det är vad jag ska börja ta reda på och hur jag faktiskt skulle kunna göra bot på detta genom att reflektera vad som får mig att komma i den delpersonligheten. Vad grundar det sig på och var befinner jag mig i ålder när jag är i dessa scheman??
Kan det vara så att i arbetet är jag den vuxne som tar ansvar för mina handlingar och uttrycker det jag vill utan att känna skuld för att jag uttrycker mig.
Privat är jag kanske det där barnet som är van att andra styr åt en och man anpassar sig med att tycka likadant.
Vänner….hmmm! Tonåren då man vi hävda sig för vad man kan och vad man har och visa ett snyggt yttre och ska vara mer än någon annan och för att accepteras i gänget??
Jag tar upp just detta för det var det som kom upp terapin jag var på idag. Vi skulle reflektera det till nästa terapi timme.
Jag ska bjuda in mina delpersonligheter på middag och fråga vad man känner och jag ska göra en bordsplacering så tex inte den blyge som håller med all sätter sig bredvid den dominante som skulle kunna köra över den blyge. OSV! Låter korkat…kanske om man läser det jag skriver, men jag tror på det och jag ska ta mig en riktig funderare vad för olika saker som jag kommer igång på för att hamna i den konflikträdde till den som inte är konflikträdd överhuvudtaget.
Hur skulle den ena delpersonen tillföra sina kunskaper till den mer blyge och tillbaka dragen och vad har den dominante för fördel av att vara lite åt den blyge, tillbaka dragna personen???
Nu ska jag slut skriva om detta innan jag slår knut på mig själv..hehehe!
