Oscar Jöback

Jag kommer ofta in i tankebanor som jag inte kan släppa. Det skapas som ett flow i mitt huvud och kanske är det för att reda upp saker för att sen se hur jag förhåller mig till allt det röriga:)
Jag har kommit in i vad tro och veta betyder för varandra och om det har ett samband med varandra. Jag tänker nu när jag tror mig veta saker om en annan person och vad man verkligen vet om annan person.
Att veta något om en annan person handlar om den kommunikationen som jag och personen har med varandra. Jag får veta att ”Kristina” älskar pannkakor. Nu vet jag det och kan berätta detta för någon annan att ”Kristina” har sagt till mig att hon älskar pannkakor.
Tro är något helt annat! Jag tror att ”Kristina” Älskar pannkakor, men jag är inte helt säker och sundförnuft ( Vad det nu innebär…kan ta det en annan gång…hehe) säger att jag går och frågar ”Kristina” om hon älskar pannkakor. Jag får svar och undran är löst…nu vet jag vad ”Kristina” tycker om pannkakor.

Så… om jag nu inte går och frågar hur det ligger till kommer det då bli så att om jag tror tillräckligt mycket om en sak blir det till slut att jag vet att något är så??
Det liksom blir en egen verklighet till slut så det jag trodde från början är nu sant och jag har intalat mig att det är så??
Kan det leda till att i en relation som inte kommunicerar med varandra börjar tro istället om hur den andra vill ha det för att få någon som helst balans i sin relation??
Jag tror mig veta vad andra tycker om mig!
Jag vet vad andra tycker om mig….”jag kan se sådant”!
Är det känslan du får när någon tittar på dig som får dig att börja tro hur dom ser på dig och det blir din uppfattning av hur andra ser på dig. Om känslan uppkommer vid fler tillfällen blir då tron verklighet för dig och då uttrycka sig med just. Jag vet vad andra tycker om mig!!

”Man tror inget, man vet!!”
Kan vissa vetande grunda sig från att man trott???

Tack för detta! Nu har jag fått utlopp för mina tankar igen. Känns skönt!