Tänk att alla dagar ter sig på olika sätt. Tänk att den känslan av glädje känns på olika sätt också beroende på vilken bild man har i huvudet av den känslan man upplever i kroppen.
Lyckoruset att inget är omöjligt eller lyckoruset av att tagit sig igenom ett tungt parti som man burit på sig i massor av år. En viss tyngd finns kvar eftersom man inte riktigt tagit tag i allt, men det är en början på att trassla upp det tunga. Jag har hittat starten/ änden på tråden så att säga.
Idag är lyckoruset att jag har påbörjat nysta i en sak som är jobbigt för mig och som idag är ett beteende som också är en del av min personlighet. Den jag är och agerar i olika situationer!
Kan ibland bli väldigt dys funktionellt och som jag inte har tänkt på förut och på grund av att det har i uppfostran, olika sammanhang som barn och i vuxen ålder blivit en omedvetet beteende.
Jag handlar efter vad jag lärt mig hur man ska bete sig osv. Vilken roll tar jag på mig i olika situationer, trivs jag med den rollen och vad grundar det sig på.
För mig har saker gått från klarhet till klarhet, det jobbigaste är inte att komma på var allt grundar sig. Det jobbiga är att börja vänja bort det beteende (Dys funktionellt) som man levt med hela sitt liv. Det enda man känner till.
Lyckoruset idag är lättnad över att se klarare på saker och ting, men jag känner också en tomhet eftersom jag inte vet vad jag ska fylla tomheten med just nu.
Så det får bli min resa just nu att upptäcka det. Jag kanske inte tvunget måste fylla upp tomheten?? Jag har gjort mer plats åt det saker jag älskar med mitt liv…så det får ta den platsen.
Hej du anonym som la inlägg om det jag skrivit:)
Tack för ditt inlägg och din reflektion. Jag blev glad:) Det är en bra början att skriva i jag form som du gör… Jag vet av mig själv ibland ha skrivit MAN.Genom jag form blir hel reflektionen så genuin och äkta… så tack!
Ta hand om dig med och alla dina projekt.
MVH
Oscar
Det där var ett väldigt jobbigt inlägg, hördu…
För den (jag) som inte kommit så långt att man (jag) börjat ta tag i allt personligt bagage som finns att packa upp och sortera ut, men ändå tillräckligt långt för att ha insett att trappstegen och trösklarna som finns att forcera är många, så är påminnelsen om allt man ”borde” ta tag i tung att få…
En tuff, men nyttig påminnelse, antar jag… Och jag menar nog egentligen ”tack” också, för varje knuff åt rätt håll för att börja ta tag i allt, är nog bra och nyttig. Fast det känns inte så, just när man blir ”knuffad”…
Ta hand om dig, och lycka till med alla dina projekt!
Hehehehe!!
Jag lovar:) Pratade med Lotta som körde BODYPUMP istället och jag fick komma tillbaka:)
Mmmmm, ursäkten godtagen 😉 Hoppas du dyker upp på Najaden SNART igen!