Älska att baka

Jag är den värsta jävla morsan på vår gata…

Ja, ibland känns det så…:(

”Varför kommer ni hit nu? Skulle inte ni vara hos —?” frågar jag när hela huset bombarderas av grannungar 20 min efter att Melwin gått iväg till grannen.”Nääää, vi fick inte vara där så vi skulle gå hiiiiit!” svarar dom små glinen och bara kastar av sig sina tjocka jackor och lerblöta stövlar och kutar upp för trappen till Melwins rum.

Dom låter värre än en jävla flock testohulliganer på Råsunda och jag står i köket och förbereder en stor tårtbeställning. Hela köket är ett enda virrvarr av kladdiga bunkar, mjöl på bänken, bakplåtspapper, bakmaskin som snurrar, katt som jamar efter middag och en naken två-åring på bänken som stoppar fingrarna i bakpulverburken och säger ”bläääää” när hon trycker in hela handen i munnen. (1. Ja, jag vet. Jag är en idiot som startar ett sånt här projekt innan ungarna somnat men om jag skulle vänta med att göra allt tills efter kl 20 så skulle jag aldrig sova mer än typ 2 timmar/natt. 2. Jag är en optimist.)

Det dundrar och brakar i hela huset och jag undrar vad det är dom håller på med där uppe. ”LUGNAR NI NER ER LITE HÖRNI!?” ropar jag. Jorå, dom lugnar ner sig i hela 10-15 sekunder.

Suck. Stubinen fräser och knastrar av glöden och änden är nära. Jag känner att när den brunnit upp så blir det inte nådigt. Sen hör man BRAK! ”Mamma, din tavla gick sönder!” och VIPS så är stubinen slut, dinohonan kläcks och jag skriker ”FÖR I HEEEEELVETEEEEE!!!!! VAD FAAAAAAN GÖR NI??? UUUUUUT FRÅN VÅRT FUCKING JÄVLA HUUUUUUUS!!!!! JAG ORKAR INTE MER OCH NI VET FAAN INTE HUR MAN BETER SIG I ETT MÖBLERAT JÄVLA HEM!!!”

Jahapp, bra där Carro. Jag sket ju iallafall i könsorden den här gången men halsen svider av stämbandens kraftiga vibrationer nyss.

Det tystnar på övervåningen och så blir det plötsligt fart på små fötter. Ner för trappan far dom i en jävla fart och ut i hallen i ett swisch. ”KOM HEM KL HALV ÅTTA!” ropar jag innan dörren slås igen och tänker att inget grannbarn nånsin kommer att sätta sin fot här igen. Fast det här är ju knappast första gången…

Jag har fått det förklarat för mig att en del föräldrar praktiserar sk ”fri uppfostran” på sina små barn och tycker att barn själva ska få lära sig gränssättning. Man ska inte säga ”nej” och ”sluta med det där”. Nej nej nej, man ska finnas där och stötta barnen i deras framfart, alltid med ett leende på läpparna och en hjälpande hand. Oavsett hur illa barnen än beter sig.

Fyyyyy faan säger jag åt det. Inte klokt. Dom barnen kan inte vistas bland andra människor och dom är så jävla bortskämda så klockorna stannar. Föräldrarna går omkring med kroniska svettpärlor glittrande i pannan och ler nervöst när dom hämtar dina barn hos oss. ”Har dom skött sig?” frågar dom mig. ”Nej, det har dom inte. Dom lyssnar inte en endaste sekund.” svarar jag. ”Nä, dom lyssnar inte på oss heller, hihihi!” säger dom.

Jag ler mot dom med sammanbitna käkar som ilar och fattar inte hur folk tänker men ”alla är vi olika!” Ja, det är så sant…

Nu är det iallafall lugnt i huset och tårtbottnarna snart klara. Milou ska läggas för natten och jag ska sanera huset. Imorgon är en ny dag och då går vi på den med ny stubin.

Jahahaadå minsann, det gör vi!

HAJ!

IMG_2070.JPG
Älskar att baka, hatar att diska.

IMG_2071.JPG
Älskar stor rymlig hall med bra förvaringsmöjligheter, hatar liten hall med kaos.

IMG_2072.JPG
Älskar mina barn, hatar att bli så jävla arg…

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lina

    Det är helt otroligt hur den där stubinen bara växer under nätterna ibland… Och ibland inte 😉

    Det är vårat jobb som föräldrar att berätta för våra barn vad som är rätt och fel här i världen… Sen när man växer upp märker man helt plötsligt att rätt även kan vara fel! Och tvärt om :-/
    Men de ska ha en bra grund att stå på när dem ger sig ut i världen!

  2. Anette

    Håller med dig. Gillar inte den fria uppfostran en del kör med. Hur ska barn kunna lära sig rätt och fel om ingen berättar?

    Har också fått tokspel måånga gånger ich även om det inte är nåt jag är stolt över så är det väl inte fel att barnen nångång fattar när de gått helt överstyr (man har ju sagt till några ggr först)

  3. Viola

    Tror vi alla känner igen oss, endera så låter barnen som ett gäng mistlurar och man blir galen eller så är de helt knäpptysta om man blir misstänksam 🙂 Men att sätta gränser för sina barn är väl ändå en del av uppfostran och förberedelse inför att växa upp – inte får man bete sig hur som helst var som helst heller!? Det blir ju jättetufft för de barnen sen när de blir äldre och det inte är ”charmigt” längre…

    1. Carro

      Jag tycker som du. Ungar som växer upp utan gränssättning söker med ljus och lykta efter regler och gränser. Dom fortsätter puscha tills dom når den! Jobbigt för dom själva och för omgivningen inte minst.

      Nä, ömsesidig respekt är väl bra osså lite regler i huset!

      Vi kör på det!

      Kraaaaam!

  4. Carolina

    Ha, ha, åh vad jag känner igen mig 🙂 Avskyr när jag snäpper men skönt att veta att det även händer andra…

    1. Carro

      Jag undrar bara om jag någonsin kommer att bli en mogen, tålmodig förälder som har stubin som ett Silja Line rep virat runt jordklotet?

      Jaja, jag är inte ensam och det känns härligt!

      Kraaaam!

Comments are closed.