Idag har jag varit hemma med båda kidsen pga av att Milous dagmamma hade planeringsdag. Då fick Melwin också vara hemma med oss. Lite härligt och lugnt tänkte jag!
Vaknade dock med ett grått moln ovanför skallen. Ett moln som haglade döskallar och blixtar. Inte huvudvärk eller migrän, nono, PMShelvete. Det är så sjuk känsla! Jag gör roliga mysiga saker med kidsen, åker snowracer, käkar våfflor till lunch, allt är frid och fröjd men känslan i kroppen är en helt annan. Jag har handgranater som blodplättar eller nåt… Jaja, när middagen var avklarat pallade jag inte mer. Jag var sur och grinig mot Tobbe som var så glad och härlig när han kom hem från jobbet och kvittrade på, jag snäste åt kidsen när dom lekte i vardagsrummet. Nä, nu fick det faan vara nog. Det enda som hjälper: TRÄNING! Att ta ut mig riktigt jävla hårt, svettas, ta i så jag skiter på mig och ha hög puls så hjärtat åker ur bröstkorgen. Skööööönt.
Så, ladda mobilen, på med löparbrallor och underställ. Sa inte ens hejdå till family, jag bara drog. Jag och mitt döskallemoln.
Nej, jag är inte sponsrad av SATS…
Hittade inte mina vantar så jag fick ta Melwin små fingervantar, 7 nummer för små.. Ser ut som schimpanshänder..
Nu efteråt är jag lugn, harmonisk, nyduschad, har nyfixade naglar, inpackning i håret och en popcornskål framför mig. Älskar att baka…jaja, idag, ÄLSKAR ATT TRÄNA!