Kuta är inte riktigt min grej. Jag känner mig klumpig i löpsteget och det känns som att jag måste kämpa för varje steg. Men dom senaste två året så har jag försökt att styra om mitt löpsteg och tänka mer att jag ska springa på framdelen av foten istället för att dundra i hälarna i varje steg och jäddrar i min lådda vilken förbättring det har blivit! Sååå kul! Jag kommer aldrig bli en genialisk löpare men nu känns varken knäna eller höfterna!
Jag gillar bäst att kuta i skogen för då är träden nära och det känns om att jag springer lite fortare än jag gör på asfalt. Jag är dessutom helt fokuserad på att hålla koll på fötterna så jag tänker inte på hur jag andas. En bra podd i öronen, sen är det bara att börja. Grimstaspåret är tungt, mycket backar och 5 km där räcker finfint som ett riktigt bra träningspass 🙂
Solen skiner och fåglarna kvittrar, shit vilken härlig dag! Gäller att passa på att ta en runda innan jag börjar tänka på allt annat som jag vill göra, hehe.
Ikväll kommer det kompisar över med sina barn och kycklingfiléer ligger i marinad, mums mums. Jag tänkte göra en äppelpaj till efterrätt men jag vill ha den extra knäckig liksom. Har lite idéer i huvudet. Men först Grimsta! GO GO GO!!!
Ja, det är kul när man kommer på sådana där saker. Själv har jag spenderat mycket tid på mitt steg när jag GÅR. Och det gör verkligen stor skillnad. Sedan har det visat sig att samma steg går att springa på också! Skonsammare, otröttande, snabbare och framför allt mycket roligare.
Hur man gör eller tänker vad gäller steget verkar vara ganska individuellt, jag använder inte exakt samma metod som du gör men huvudsaken är ju att det funkar. Och det verkar ju nu som att det gör det för dig också.
Grattis!