Kan ännu en gång konstatera att man inte är 25 år längre och inse att det är visst 35 år som fylls om dryga två månader. Känner mig alldeles skör och är inne på dag två av bakfylla och träningsvärk från dansgolvet. Men hej vad det var värt det.
Att få gå ut och svira runt lite är alltid kul, att fortfarande få bli lite för full utan att känna massa vuxenångest och framförallt att få vara helt mos dagen utan att känna att det är uppskattat. Inte ha några måsten eller annat på agendan än fniss och skräpmat. Älskart och hoppas att vi aldrig växer ifrån det.
Middagen åts som jag skrev på Taverna Brillo. Ett härligt ställe med god stämning. Det är som en marknad med olika avdelningar med brödbutik, glass, pizza, charkuteri, delikatessbutik, en växthusbar och en stor matsal som knyter samman allt. Adressen är Sturegatan 6, även om det finns två entréer, en på Sturegatan och en på Humlegårdsgatan.
Det är Tommy Myllymäki som är någon form av kreativ ledare tillsammans med Kökschef Magnus Nilsson och Köksmästare Victor Lagerstedt som ligger bakom meny. En meny med mycket italiensk känsla fast med en svensk tolkning.
Det som ställdes ner på vårt bord var bland annat en stor tallrik med Charkuterier, Risotto med vit tryffel från Alba, Carpaccio med rucola, pinjenötter, parmesan och olivolja, Potatispasta med brynt smör, salvia och parmesan. Helstekt rotselleri med höstsvamp, mjukbakat ägg, hasselnötter och parmesan, Chokladbiskvier och Gelato i olika smaker. Åhh vad jag vill sätta mig vid det bordet igen. Brillos främsta dragplåster skulle jag gissa på är stämningen och charmen, men jag tyckte faktiskt att maten var värt sitt besök i sig. Inte det bästa jag smakat, men absolut prisvärt och gott.
Senaste kommentarer