Elsies päron

Som många kanske noterat, och även nyligen påpekat så kan det vara dåligt med detaljerade receptbeskrivningar. Det finns flera förklaringar, den största är att jag vill att recepten/bilderna främst skall vara inspiration till att prova själv.

Ju mer detaljerat man skriver desto mer låser sig folk vid det, vilket känns missledande då vi antagligen bara har använt det som råkade finnas hemma vid tillfället, och nästa gång kommer det vara helt andra ingredienser. Jag försöker att skriva ut de viktigaste måtten och ingredienserna,  och inte ange något där det är mer fritt fram. Hos oss kryddas det ofta under tiden, så att man inte vet exakt hur mycket som har användts, så att då höfta till ett mått skulle kännas som att luras.

 Sen ska man inte vara rädd för att skita i kryddor, har man mycket goda ingredienser så räcker det ofta med salt och peppar.

Jag är ju ingen kock, utan mest en matglad person som verkligen inte har speciellt välutvecklade smaklökar, men prövar mig fram. Kanske prövar för mycket, då jag snarare nu kan ha väldigt svårt för att hålla mig till ett recept. Kryddning, smaker och framförallt styrka är så personligt så att alla måste våga göra sin variant. Alla som säger att de inte kan krydda, eller är så dåliga i köket har bara inte kommit igång och vågat prova ännu.

Men naturligtvis skall även ni kunna få inspireras här, och alla kanske inte har intresset för att hålla på och prova, med risk för att misslyckas. Så då är det jättebra att ni frågar, och jag ska försöka svara.

Sen är det så klart även lite lathet, då det tar tid att ta mått, anteckna och sedan skriva ner och skulle inte riktigt funka i vårt vardagsmatlagande.

Det är många som har testat Texas No Bean Chili,  även min fina vän Cecilia gjorde ett långkok i helgen. Cissan, som är ett bra exempel, så imponerande duktig på så mycket har hon bara fått för sig att hon inte är bra på att laga mat, och det är skitsnack! Jag har ätit hos henne sen mellanstadiet och hon lagar precis lika bra mat som jag, enda skillnaden skulle i sådana fall vara att jag har lagt ner mer tid på att våga prova mig fram. Så Cissan, you little långkokerska, du kan visst!

Angående chilin, så är det en riktigt bra rätt, och jag skulle gladeligen ta åt mig all cred, men i ärlighetens namn så är det långkok som är the shit! Det går liksom inte att göra ett dåligt långkok, plus att man är så nöjd över grytan som står där och puttrar och man kan bara tassa omkring och lukta, mysa och vänta.

Sen är man osäker på kryddning och mått så fattar jag att det känns motigt att lägga ner både pengar och tid på ett så långt projekt, så nu har jag fyllt på lite mer i chili inlägget – så länge ni även lovar att våga floyda och göra er egen variant.