Att Caesar är bra som dressing, sallad och smakkombo är det nog många som tycker. Vi använder den här hemma ganska mycket som tillbehör till lite av varje och framförallt nu i grilltider. Eftersom den är så matig och smakrik i sig så ställer den inte så mycket krav på vad man serverar till och det kan räcka med ett ägg, bönor eller lite grönsaker. Får jag välja så är nog favoriterna dock något grillat, varmrökt lax och räkor. Igår åts det med det kanske vanligaste tillbehöret kyckling.
Dressingen blir lite olika varje gång, men ungefär så här. Gör en dubbel sats och ha i kylen en vecka, mycket användbart.
Caesardressing
- 2 äggulor
- 1 pressad vitlöksklyfta
- 1 msk rödvinsvinäger
- 2 sardeller, finhackade
- lite dijon
- 1 dl matolja
- 1 dl olivolja
- 1-2 dl riven parmesanost
- salt och svartpeppar
- tycker man att den blir för mäktig så kan man ha i lite vatten också.
- Blanda gulor, vitlök, dijon, vinäger och sardeller.
- Tillsätt oljan droppvis under kraftig vispning, tillsätt parmesanosten.
- Smaka av med salt och svartpeppar
Vad som används i salladen kan man naturligtvis variera, men en bra grund är:
- 1 kruka romansallad
- 1 pkt bacon
- mer parmesan, finriven i salladen och hyvlad ovanpå
- rödlök
- tomater
- samt krutonger om man vill
Mer värt att nämna:
- Den vanligaste stavningen tror jag är fel, i alla fall om man skall tro på legenden. Spelar egentligen ingen roll, men kan vara bra att veta om ni skall söka efter det på nätet. Då skall det stavas Caesar efter italiensk-amerikanske kocken Caesar Cardini som sägs ha suttit i skiten på sin restaurangi Tijuana, Mexiko på 20-talet. En stressig 4th july, när allt började ta slut så improviserade han, och slängde ihop en sallad framför gästernas bord.
- Orginalet skall varken innehålla kyckling, bacon eller sardeller.
- Det spelar ingen roll hur bra dressing man får till om man blandar ihop den med blöt salladen. Salladen skall vara så torr så att dressingen liksom kan fastna på den.
- Knaperstekt bacon tycker jag blir bäst av att stekas i sitt eget fett, på hög värme och under omrörning. Sen få ligga på papper och svalna.
Bibbi som mest är betrodd med skedar och små trubbiga barngafflar av plast var helt facshinerad av att saker faktiskt kunde fastna på besticken. Nästan så att man fick lite dåligt samvete för de verktyg som hon få kämpa med, kanske inte så konstigt att de äter med händern? Så riktigt vassa grillbestick blir det från och med nu.
Senaste kommentarer