Elsies päron

Här kommer dagens baktips, Chokladbiskvier som Pappa Pat har bakat.

Trevlig lördag på er!

Biskvibottnar

• 250g mandelmassa
• 1.5dl strösocker
• 2st ekologiska äggvitor

Smörkräm

• 1st ekologisk äggvita
• 1.5dl strösocker
• 1tsk vaniljsocker
• 1st nypa salt
• 0.5st citron, saften
• 250g smör
• 125g mörk kvalitetschoklad 70 %
• 1msk kallt espressokaffe

Till doppning

• 150gmörk kvalitetschoklad 70 %

Gör så här

Botten
1. Sätt ugnen på 180 grader.

2. Riv mandelmassan och blanda samman ingredienserna till bottnarna.

3. Spritsa ut 20 stycken rundlar på en plåt med bakplåtspapper.

4. Grädda biskvibottnarna tills det är gyllene i cirka 13 minuter.

Smörkräm och doppning
5. Blanda äggvita, strösocker, vaniljsocker, salt och citronsaft i en ren rostfri bunke. Rör till sockret har löst upp sig.

6. Vispa till maräng över ett vattenbad (i bunke över kokande vatten) till cirka 65 grader.

7. Tag av bunken från värmen och vispa med elvisp tills marängen blivit helt kall.

8. Klicka ner rumstempererat mjukt smör lite i taget och vispa krämen luftig i cirka 15 minuter.

9. Smält chokladen och låt den svalna, rör ner den i krämen.

10. Rör ner kallt espressokaffe.

11. Bred krämen på undersidan av biskvierna med en palett eller slickepott. De ska bli toppiga.

12. Låt stelna i kyl eller frys.

13. Smält choklad till doppning i ett vattenbad.

14. Doppa biskvierna så att smörkrämen täcks i choklad och låt dem stelna på ett bakplåtspapper.

(Receptet kommer från Leila. )

Jag är egentligen inte något fan av varken smörkräm eller choklad, men visst finns det en äckelgod känsla i att bita igenom en sådan här sak. När det riktigt knakar i skalet och sen tjock kräm som får spår efter tänderna. Nästan som en gravidcraving, fast  jag vet inte hur mycket som egentligen hade med den där graviditeten att göra. Tror mest att kroppen behövde en ursäkt för att släppa lös alla sina cravings som bara låg där och väntade på att få ta över. Av alla konstiga sug man hade, så har just det här suget stannat kvar, äckelgoda saker. Känner ni igen er eller är det här bara konstigt?