Goddag på er!
Minns ni de där knytkalasmiddagaran som vi har ibland. Då vi står för varsin rätt med tillhörande dryck och det är liksom okej att lägga ner alldeles för mycket krut och energi. Många tycker att det här låter lite jobbigt, tävlingsaktigt och pretentiöst. Fast faktiskt inte alls, om man gillar att laga mat vill säga. Nivån kan man såklart lägga vart man vill, och det är ju inte den som är det viktiga. Snarare fröjden att både få bjuda och bli bjuden, ha en anledning att pröva den där rätten som var lite krångel och så klart att äta och dricka fantastiskt gott. För sedan har vi en annan tradition, söndagsmiidag med några andra vänner, då vi tänker tvärtom. Då har vi sagt att det inte skall vara avancerat alls, utan bara skönt söndagshäng utan krav. Så egentligen är det ju mest att hänga med sina polare och äta gott som är det sköna.
Hur som helst så har vi ätit fantastiskt gott i helgen, och jag skall återkomma till det. Här kommer först det otroligt goda knäckebröd som Karin bjöd oss på till frukost i morse. Jag glömde fråga vem Christina är, men tack Karin och tack Christina för ett mycket bra recept.
Christinas knäckebröd
- 1 dl maizena
- 1 dl siktat dinkelmjöl
- 1 dl linfrö
- 1 dl solroskärnor
- 1 tsk salt
- ½ dl olja
- 3 dl kokande vatten
- Sätt ugnen på 150 grader, gärna varmluft
- Blanda samman allt till en kladdig deg
- Häll ut degen på en plåt med bakplåtspapper
- Bred ut smeten till ett tunt lager.
- Skåra gärna degen efter storleken på bitarna du vill ha så det blir lättare att bryta isär.
- Strö över flingsalt.
- Gräddas i 60 minuter.
- Kontrollera att det är hårt innan du tar ut det från ugnen.
Sen har jag varit i någon form av skräppostattack den senaste veckan, varpå en del komentarer verkar ha försvunnit. Så om ni har frågat mig något viktigt och inte fått svar så återkom gärna.
Trevlig söndag!
Senaste kommentarer