Elsies päron

Sitter på tåget på väg mot Stockholm, och några dagars äventyr. Min gräns för vad som klassas som äventyr är ganska låg nu för tiden. Liksom Elsie 3 år tycker jag det är lite spännande när vi åker spårvagn… Fast nu är det faktiskt äventyr på riktigt, ihop med jobb, kompishäng och inte minst att få sova flera hela nätter utan varken blöjbyten eller välling. Kul och spännande skall det i alla fall bli, men mer om det senare.

Här kommer ett tidigt helgtips, eller om ni vill klämma in lite extra god kvällsmat mitt i veckan. En Carpaccio på oxfilé, toppad med flingsalt, olja, ruccola, parmesan och rostade pinjenötter.

Jag hör inte till dem som beställer in råbiff, eller som vill ha mitt kött riktigt blodigt. Gärna aningen rått, men sen är det en hårfin gräns när det blir för mycket och nästan börjar växa i munnen. För er som känner igen er, och av den anledningen inte har provat denna klassiska förrätt eller antipasto. Tänk om! 

Den här rätten är så genialisk. Jag satt och prisade den så in i bängen igår så att självaste Ernst hade blivit imponerad av mina superlativ. Kortfatttat är den som när rena smaker gifter sig perfekt och är så bra som de kan vara.

Jag är inte heller så himla duktig på kött, men försöker att lära mig hela tiden. Därför tycker jag extra mycket om rätter där man verkligen får en rättvis känsla för köttet. Oxfilé är mört, fint och dyrt. Många kanske tvekar att köpa det för att man känner att man ändå inte kan göra den riktigt rätta vid tillagningen. Då är den här rätten perfekt. Ni kan knappast misslyckas utan det kommer smaka just mört, fint och dyrt.

Carpaccio kan göras på kött, fisk, skaldjur och varieras på massa olika sätt. I Sverige kan man väl egentligen inte säga att någon av dem är rätt eller fel, vilket de säkert kan i Italien. Så som vi gjort här tror jag hör till en av de vanligaste serverade varianterna i Sverige . Detta var ganska rekordeliga portioner som åts som varsin huvudrätt, hälften kanske hade varit en mer vanlig förrätt.

Carpaccio på oxfilé med ruccola, parmesan & rostade pinjenötter

4 förätter

• ca 300 oxfile
• en ask ruccola
• 2 nävar pinjenötter
• ca 200 g parmesan
• en god kallpressad olja (här användes ramslöksolja eftersom vår goda olivolja var slut)

Tre saker

• Oxfilén – gå till en chark och köp precis såpass mycket ni vill ha så slipper ni onödigt svinn. Vill ni så ber ni dem att skiva upp den i tunna skivor. MEN man kan faktiskt skära så där tunna, fina skivor utan ett stort åbäke till skärmaskin.
• Att rosta pinjenötter går apfort, rör hela tiden och var med på att dra dem från plattan.
• Snåla inte med olja och parmesan.

Så här:

1. Gör en rulle av köttet och rulla in den/fixera den i en bit plastfolie. Är det en stor bit kött så dela den i två mindre bitar på längden. Det är svårare att skära om rullen blir för tjcok.
2. Frys rullen.
3. Ta ut den och ta fram er vassaste kniv.
4. Rullen skall fortfarande vara fryst när ni börjar skära.
5. Skär hela, runda bitar så tunt det går. De kommer tina på tallriken och då plattas ut ännu mer. Annars kan ni banka ut dem lite med baksidan på en ren kastrull.
6. Lägg som en blomma på tallriken.
7. Smula över flingsalt.
8. Ringla över olja.
9. Lägg en hög med ruccola på mitten.
10. Ringla över lite mer olja.
11. Strö över pinjenötter.
12. Hyvla över rikligt med parmesan.