Elsies päron

Hur städar man i ett barnrum fyllt med leksaker? Högt och lågt trängs det prylar och det är en omöjlighet att hålla ordning. Jag har drömt mardrömmar om att de två städtanterna från Rent hus (det där städprogrammet) skall komma in med en sådan där blåskinande lampa som kan påvisa smuts och bakterier, i samma veva som barnen får ett sånt piller som visar hur bra man borstat tänderna. Elsie och Bibbi i sina dreads, olika strumpor,knaskläder och röda tänder lekandes i ett blått rum fullproppat med självlysande leksaker. Någon mer som har haft den drömmen?

Nu tror jag visserligen att alla kemikalier som vi använder i vår städning är 100 gånger värre än smuts,damm och allt annat som kan finnas där inne. Naturligtvis är det inte trevligt med smuts, men jag kan tycka att vi i västvärlden har fått en lite bakvänd inställning till det. Jag har länge tänkt att jag skall läsa Katarina Johanssons böcker Badskumt och även den senare Den onda badankan, men jag hinner inte läsa böcker just nu. Det är delvis sant, men den riktiga anledningen är nog snarare att jag inte pallar. Just nu pallar jag inte att veta att det inte bara var i städprylarna det fanns kemikalier, eller tvättmedlet utan även i prylarna vi försöker städa och kläderna som tvättas. Jo, jag ska snart läsa dem, skall bara samla lite kraft först.

För er som har mer ork, och kanske mer tid till att läsa böcker så tycker jag att ni skall läsa dessa. Här nedan är Adlibris beskrivning av böckerna.

DEN ONDA BADANKAN: Ditt barn och de osynliga gifterna. Av Katarina Johansson

Barnen är de största förlorarna i vårt massiva kemikaliesamhälle. Redan vid födseln har de upp till tvåhundra främmande ämnen i sitt blod. Och sedan fortsätter det. Vi omger oss av prylar som utsöndrar kemikalier som på sikt kan leda till allt från allergier till att vi kanske blir utan barnbarn. För vad gör badankan så mjuk, varför doftar badskummet så och vad pyser ut från gamla skumgummimadrasser?

När Katarina Johansson fick barn började hon söka sin egen information. Hon kom fram till att det finns en hel del man själv kan göra för att minska mängden farliga kemikalier kring sitt barn. I boken delar hon med sig av både fakta och enkla knep, som till exempel:

* Undvik kläder med plasttryck.

* Skippa våtservetterna, det går lika bra med tygtvättlappar och vanligt vatten.

* Tapetsera hellre än måla i barnens rum.

* Köp aldrig leksaker som luktar plast eller parfym.

* Undvik konservburkar av metall.

BADSKUMT: Gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg.

Etthundratio (110) ton. Det är så mycket kosmetika och hudvårdsprodukter vi använder i Sverige. Varje dag. Krämer för händerna, tänderna, dagen, natten. Och »vi« är inte längre bara kvinnorna, utan även männen, barnen och bebisarna.

Vi färgar håret med giftiga och miljöfarliga ämnen och badar de allra minsta i badskum med starkt allergiframkallande ingredienser. Vi använder parfymer som kan påverka hormonsystemet och solkrämer som kan skada vårt DNA.

Det finns upp till 7 000 ämnen i våra allra vanligaste produkter. Även om inte alla är farliga vet vi väldigt lite om cocktaileffekten: vad som händer med oss eller naturen när flera ämnen blandas.

Förr i tiden pudrade man ansiktet vitt med blysmink för att bli vacker. Blyet förstörde tyvärr huden, fick håret att lossna, tandköttet att svullna och tänderna att svartna. Men är vi egentligen så mycket klokare idag?

I Badskumt bannar och manar Katarina Johansson oss till kritisk eftertanke. Det är dags för en ordentlig granskning av badrumsskåpet.

Hur kan det vara så här? Hur kan detta inte uppmärksammas mer? Ja, men börjar man tänka så är ju ALLT farligt. Eller?  Nej, men det är märkligt vart gränsdragningen går för vad som är sunt förnuft och  för vad som vi litar på att myndigheter sköter åt oss. Visst man blir galen om man skall tänka på allt, men att blunda är såklart ingen lösning. 

När man var gravid brydde man sig om mycket nya ting, då fanns det en person till inblandat. Då kändes det även som att alla andra hade åsikter, Tips, råd och förbud duggade tätt. Vad man skulle äta, dricka och allt annat som kunde påverka vårt barn. Men alla gifter, de pratades det inget om.

Vi lägger ut massa pengar på saker som vi köper för att göra våra barn säkra. Barnprylsindustrin har oss i ett järngrepp, och behöver bara hinta den där undran om vi inte är rädda om våra barn? Vill vi inte ha det bästa till dem? Vi pungar ut med de dyrare alternativen på något som redan är överprisat dyrt för det här är väl inget tillfälle att vara dumsnål? Tänk om det skulle hända något? Sen att vi dagligen utsätter våra små, och oss själva för så mycket tvivelaktiga ämnen i vårt hem, i de situationer där vi tror att vi tar som bäst hand om oss. Det är märkligt.

Jag skall sluta predika och får be att återkomma när jag lever som jag lär. Fast det kanske är det som är problemet, att vi inte kan med att diskutera sådant här när vi vet att vi själva antagligen har fel saker hemma?

PS: Den något röriga texten ovan skylls på Bibbi som gapade för mycket i natt. Ds