Elsies päron

Godmorgon!

Det är många som har frågat hur jag ser på mat, träning, form och om jag har tips på hur man går ner i vikt, eller behåller den. Ska försöka förklara lite hur jag resonerar, men ta dem med en nypa salt för det här är mina tankar utan källhänvisning åt något håll.

Helst skulle jag vilja svara att jag bryr mig inte ett skit hur jag ser ut, men det gör jag ju. För min egen skull, för att jag skall må bra. Sen vad det är för kroppsideal vi och samhället har satt som vi strävar efter att uppnå det är en annan sak.  Skönt är i alla fall att man, jag, har fått lite mer distans till de här idealen. Att dels bli äldre, och dels ha fått två barn har gett mig ett skönare förhållande till min kropp. Ett förhållande som är mer avslappnat och med mer respekt för vad den kan, och för vad den inte kan om jag slutar ta hand om den.

För mig så är ordentligt med mat och skön träning ett måste, jag fungerar inte utan det. Jag är mycket värre än våra barn när det kommer till ett jämnt matintag, och har alltid en frukt eller något annat i väskan. De är pinsamt ofta som jag ganska motvilligt har fått ge min banan till en skrikande Bibbi. Att sätta mig på en bantningskur skulle vara som att försöka få den hesaste Blendtant att sluta röka efter 50år. Det skulle inte vara vackert!  Jag tror att ett jämnt matintag och bra blodsockernivå är lika viktiga för alla även om det inte märks lika tydligt. Sen kanske man inte behöver bli som en trotsig treåring, vilket jag blir.

Jag skrev tidigare lite om bantning och att min trivselvikt låg kring 60 kg, (läs mer om det här) och att jag då hade några kilon kvar att vandra. Nu ligger jag kring 60kg, vi har fortfarande ingen våg men är där ungefär. Jag tycker att man helst skall skita i vågen för att inte stirra sig blind på siffrorna. Sen kan jag förstå att det är en morot om man kämpar med en förändring, men det kan även vara så vilseledande.  Som jag skriver i det förra inlägget så har jag vägt 15 kg mer än idag, och det var när jag tränade som allra mest. Fotboll, volleyboll, hästsport, hundsport, löpning… det var på gymnasiet och det var alldeles för mycket. Jag älskade sporterna men tyckte inte om att vara så tung, framförallt när man var tonåring, osäker och vilsen. Sen var mina bästisar inte direkt några idrottstjejer, i alla fall inte utövande sådana varpå jag var mycket större än dem och behövde mycket mer mat än dem. Jag kan än idag bli sur när någon kommenterar att jag tar mycket mat, eller att det inte ser gott ut. Vilket måste vara känslor som hänger kvar från skolmatsalen. Jag har även vägt 10 kg mindre än idag vilket var efter en varm  långresa på 4 månader, då jag och Patrik mest sysslade med dykning.

Vi åt mindre dels på grund av värmen och dels för att vi höll hårt i våra få slantar. Sen tror jag att, i alla fall min kropp välkomnade en ordentlig förändring av alldeles för invanda rutiner. Den behövde semester från alla duktighetsfasoner med träning och nyttig mat. För även om jag förespråkar rutiner så är de nyttigt för både kropp och sinne att rucka och ändra på dem ibland.  Det var vår första långresa och jag minns den som fantastisk.

Jag tror att det här är så himla personligt, att det skall klaffas med gener, karaktär, intresse och ork. Alla kan hitta ett sätt som fungerar om man har rätt inställning men man måste vara ärlig mot sig själv, hitta vägar som är så bekväma de kan vara och så klart kämpa lite. Sätt upp realistiska mål och tillvägagångssätt för att nå dit.

Träna för att kunna äta eller äta för att kunna träna? Ideal, fåfänga eller välmående?  Jag vet mina laster, mina måsten och hur jag fungerar i både mina bra vanor och mina dåliga. Alla delar måste få plats för att man skall hitta ett sätt som fungerar i längden. Jag tycker att jag idag har ett ganska avslappnat förhållande till min kropp, vad jag stoppar i den och hur den får träna. Sen det här med åldrande, gråa hårstrån, hud och hår, där är vi inte lika sams för tillfället.

Sen det här med all bakning, kakor och fika. Med risk för att ni kommer att tycka att jag är en hycklare nu med alla mina recept. Jag älskar att baka, det är avkoppling och jag njuter av det. Sen tycker jag att det är så jädra fint med bakverk, och så trevligt att duka upp ett fikabord. Fast just sött kaffebröd är inte en av mina laster att äta. Mina laster heter bland annat bröd, lakrits, vin, kaffe och mycket mer. Jag kan så klart även uppskatta kaffebröd, men det är inget jag cravar över, vilket kanske är tur eftersom jag helst bakar varje dag om jag får (Patrik sätter bakstopp när frysen är full den skiten).

För att tydliggöra alla präktiga ord:

• Löpning och promenader är det som är enklast att kombinera med barn och svårigheter att passa tider. Vill man få det att fungera så kan man klämma in det, även om det såklart är mekkigt ibland. Försök göra det till en självklar del av både vardag, helg och semester. Låt skorna åka med vart man än skall, hitta en halvtimmas egen tid som kommer göra susen framförallt för ork och humör. Jag kan ibland tvinga ut mig att springa bara för att jag hör mig själv gapa och skälla åt hellt onödiga ting. Sen är det en bra motionsform för att bränna kalorier.
• Jag tycker man skall stryka alla ord som heter förbud, synda och regler. Mat är för kul för att utesluta, däremot kan man unna sig med måtta och mer av rätt saker och mindre av annat. Skit i bantning, hitta ett sätt som fungerar.
• All mat vi lagar går oftast att variera efter familjens olika behov. Barnen är traditionellt barnkräsna, Patrik kanske har tränat hårt och jag som inte tränar lika hårt. Jag har stor aptit och måste bli ordentligt mätt, annars funkar det inte. Men då kan man faktisk fylla ut sin portion med annat. Oftast serveras vår mat med en sallad eller grönsaker som kan utgöra en stor del av tallriken. Så även om det skulle vara köttfärssås, blodpudding, pizza eller vad som helst så kompetteras det med grönsaker eller sallad. Ibland kanske grönsaker utesluter exempelvis pastan ect, jag kan aldrig slänga mig med GI-termer eftersom jag inte kan motstå bröd, men tänket att minska ner kolhydratintaget en aning är inte dumt. Dock inte förbjuda eller utesluta.
• Vi använder en del lättprodukter, men låt det inte ta över maten. Det blir varken gott eller bra. Försök istället hålla er till rena produkter så vet ni vad det är.

Så med allt detta sagt där vi låter som de hurtigaste barnföräldrar som möter varandra i springskor i dörren med en high five. Ibland lever vi som vi lär, ibland är vi inte ens i närheten. Ork, motivation och allt annat som spelar in kommer och går. Låt det göra det.

Tanken var nog att bloggen skulle handla mer om träning och hälsa än vad den gör, men tankesättet finns med här hemma och jag hoppas det skiner igenom. Vad har ni själva för tankar och tips? Hur tänker ni?