Elsies päron

För ett tag sedan skrev jag om trötthet, och hur en trött mamma svamlade om ditt och datt. Hon får sova lite bättre nu men tröttheten finns kvar och tydligen även svamlandet. Vill ni skippa det så hoppa till recepten längre ner i inlägget. Hej på er!

Häromdagen hade vi fint fikabesök av vännerna Malin och Emelie. Fikat bestod av Muffins med vitchoklad, fruktsallad med rostade nötter, grädde och en jädra massa pladder. Om man kan kategorisera sina vänner så tillhör de kategorin bra snicksnack. Det är som att trycka på en babbelknapp som bara triggar igång alla tankar, känslor och funderingar. Som en härlig vinkväll fast det inte behövs något vin. Att vädra, vända och vrida på synvinklar och få medhåll eller bli motsagd, så skönt och så nyttigt. Eftersom vi alla är småbarnsföräldrar, så är det ungefär samma funderingar vi går och tampas med. Hade jag inte varit förälder, och kanske ändå läst lite bloggar eller tidningar som berör ämnet så hade jag nog börjar känna att det var då ett jädra tjat och klagande! Varför har ni överhuvudtaget skaffat barn? Då tänker alla föräldrar, att återkom när du har barn så tar vi den diskussionen då. Fast det säger man inte högt, och man vill egentligen inte tänka det heller för det placerar mig i den där småföräldersrollen jag inte vill vara. Men oj vad jag är där, sitter där stadigt med benen i kors och beklagar mig.

Sen blir jag nyfiken på vad som är vad. Vad är våra egna krav och förväntningar, vad är vår generations, vår omgivnings ect. Hur gick snacket på våra föräldrars fikarep, mormödrars och ännu längre tillbaka.  En del tankar är säkert de samma, men mycket har såklart försändrats.

Karriär, lycklig, vältränad, mental hälsa, stort socialt nätverk, världsmedvetna, …ja vi ställer mycket, kanske onödiga, krav på oss. Då får du väl sänka kraven lite, skulle min mamma säga, och det gör jag, de är inte så höga. Men samtidigt är det ju strävan mot dem som jag uppskattar, att sträva mot att utvecklas, lära sig nya saker, få växa och få bekräftelse.

Bibbi är drygt 7 månader nu, när Elsie var i den åldern så började jag  jobba 60%. Det var faktiskt att få det bästa av två världar, även om mitt jobbinnehåll inte gick så lätt att anpassa till en procentsats så tyckte jag ändå att det var ett fantastiskt bra upplägg. Jag njöt av att gå till jobbet och jag njöt som fasen av att vara hemma de dagar jag var det. Där är jag nu, det behövs något mer.

Baka, blogga och andra projekt är ett sätt att tillföra mer. Kanske verkar det idiotiskt att hålla på med allt det och vissa dagar är det just idiotiskt men oftast bara kul och gott.

Att vara förälder och föräldraledig är fantastiskt, det behöver jag nog inte påpeka. Fast det är även intesivt, krävande och kör slut på en. Det måste vara okej att prata om det med. Eller är det tvärtom, har vi blivit för bra på att prata om just det? Blivit för kräsna?

Jag känner i alla fall att min energi börjar sina, onödiga små utbrott kan komma för ingenting alls. Det är som att ha en liten filur som drämmer till mig på fotknölen med en hammare, eller ser till så att jag biter mig hårt i läppen. Ilska som bara egentligen är frustration att jag behöver en dos av något annat nu för att kunna vara den mamma jag vill vara. Visst att man får kämpa lite, bita ihop men jag vill inte kasta bort den här fantastiska tiden på att vara frustrerad när vi har lyxen att hitta andra lösningar. Så varför gör ni inte det då? Jo, vi har bara inte kommit så långt ännu. Är det någon som känner igen sig?

Och mindre snack och mer verkstad, här kommer Muffins med vit choklad

Ca 20st normalstora…alltså mormors normalstora.

• 4 dl vetemjöl
• 2 dl socker
• 1/2 tsk salt
• 2 tsk bakpulver
• 1 1/2 dl mjölk
• 1 ägg
• 25 g smält smör/margarin
• 100 g grovhackad eller riven vit blockchoklad

1. Blanda de torra ingredienserna, utom chokladen.
2. Vispa ihop mjölk och ägg, rör ner matfettet.
3. Vänd ner den hackade chokladen.
4. Fördela smeten till strax över hälften i muffinsformarna.
5. Grädda mitt i ugnen i 225°C ca 8-12 minuter.

Vår annalkande kryddträdgård, som mest finns i min fantasi, fick sig ett ordentligt tillskott i form av tomatplantor. Malin kom med inte mindre än tre sorter i form av Moneymaker, Tiny tim och Sungold. Sen skall hon komma förbi med ännu fler idag, yey! Så jag kommer antagligen behöva en del tips från er kloka odlare framöver.