Elsies päron

Det snörvlas och hostas här hemma, i alla fall av kvinnfolket. Jag, Bibbi och Elsie ojjar, pustar och stånkar medan Pappapat håller sig på avstånd och dricker diverse överprisade vitamindrycker, mest för att intala sig att det inte går att bli sjuk då. Vill inte riskera sin stora dag på lördag, en av årets absolut bästa dagar Schlagerfestivalen!!!

Nä, men Göteborgsvarvet.

Jag är liksom alltid imponerad av hans diciplin och karaktär när det kommer till löpningen, och nu är det ändå 6:e året eller liknande som han springer. Fast även om hans träningskaraktär förblir från år till år så är det annat som förändras runtomkring.

Det är ett pusslande att få det att gå ihop, liksom med allt annat. De flesta som tränar väldigt mycket är det antagligen inte själva träningen som är knusslet, utan allt annat man skall göra. Att träna 6 dagar i veckan tar tid, och efter ett långpass på 3-4 mil så är man såklart ganska trött.

Vi försöker pussla, springa med barnvagn eller få in löpningen till och från jobbet. Nytt för i år har varit att Elsie är så mycket mer medveten. Hon hinner sakna sin pappa, och framförallt om han har jobbat mycket kvällar, och det kommer inte på fråga att han får springa iväg igen när han väl har kommit hem. Elsie åke me – Joho! Så det har blivit mer barnvagnspass än vad som egentligen passade in i den planerade träningen,  som exempelvis mindre distans- och backträning, och blir det löpning utan barn så skall han helst hinna hem innan läggning.

Sen skall man även planera in om hon får somna eller inte. Vi är precis i mellanskedet om hon skall sova på dagen eller inte, och då är sömnen väldigt avgörande för hela vår dygnsrytm. Sen hade det inte varit löpning så hade vi väl fyllt den kvoten med något annat, och fått pussla lika mycket med det. Vad det än är för stort intresse man har så är nog det viktiga att båda fattar att det här kommer kräva engagemang, och ibland får man prioritera.

Nu fick jag det att låta som att jag enbart har agerat hemmafru, har inte gjort annat än att koka spagetti och skriva veckans planeringschema som sitter på kylskåpet. Nej, så har det inte varit. Fast eftersom min träning har legat på en kravlös motionsnivå så har jag nog inte tagit mig tiden lika mycket. Jag har enbart mig själv att skylla, och skulle det fortgå för länge så drabbar det oss alla, i form av en väldigt sur mamma som behöver springa av sig/egentid. Pusslandet skall inte bara gå ihop, det behöver jämvikt ock!

Herregud! Jag har hamnat i en svammelsvacka, bara pladdrar på! Slutsummering – Jag är imponerad av Patriks ork, tycker vi har pusslat bra och ser själv fram emot att hinna träna mer framöver.

Nu till gårdagens middag som bestod av Färsfylld ugnspannkaka. Missade att ta kort så jag lånar en bild från Recept.nu, där även receptet kommer ifrån. Så här kommer ett alldeles riktigt recept, med mått och grejer. Det ni!

Färsfylld pannkaksrulle 6 port

• 2 ägg
• 6 dl mjölk
• 2 3/4 dl vetemjöl
• 25 g margarin
• salt

Fyllning:

• 300g köttfärs
• 1 gul lök,
•  finhackad
• 1 burk krossade tomater
• 1 tsk oregano
• 1 tsk basilika
• 1 msk tomatpuré
• riven ost
• salt och peppar

1. Sätt ugnen på 225°/275° övervärme. Ta fram en långpanna. Smält margarinet och häll det i pannan.
2. Vispa ihop pannkakssmeten och häll den i långpannan. Grädda pannkakan ca 25 min. Vänd upp den på smörpapper och låt den kallna.
3. Fräs löken med lite margarin i en stekpanna. Tillsätt färsen och låt den fräsa tills den är smulig. Tillsätt de övriga ingredienserna och låt färsen småkoka tills vätskan från tomaterna kokat in och röran är ganska fast.
4. Bred ut färsen över pannkakan. Rulla ihop den till en tjock rulle och lägg den på en plåt. Strö på osten och gratinera hastigt i 275° övervärme tills osten smält.  Skär den i skivor när det är dags att äta.