Mycket konstiga läkarbesök har jag varit på, men dagens hör nog till kategorin..jättekonstigt. Ett besök på den Neurofysiologiska avdelningen där en till synes rar sköterska efter lite kallprat om vädret spände fast elektroder på mig och började mata mig med elstötar. Från den lättaste lilla stöt, till rejält smätsamma kyssar som fick ungdomsminnen från elstängslet till hästhagen att blekna. I en timme höll hon på, och jag började dra paralleller till diverse actionfilmer eller Madonna i James Bond introt.
Och varför gjorde den rara sköterskan detta, jo för att kolla om nerverna fungerar som de ska. Jag väljer att tro att så länge jag tycker att sådana här besök är konstiga, och att jag mår så pass bra så att jag kan fantisera om Madonna medan de pågår så är det ok. På något sätt är jag egentligen lyckligt lottad som har en diagnos på en sjukdom som inte är aktiv hos mig, är välkontrollerad eftersom vi bor i ett västerland, och ganska medveten om vad mycket konstiga sjukdomar och avdelningar det finns på Sahlgrenska, Östra och Mölndahl. Sen att jag inte mått så bra under den här graviditeten är lättare att acceptera, det är trots allt en tidsbegränsad period, och det lilla energiknippet i magen mår prima.
Här kommer något bättre istället, Banankaka!
Banankaka kryddas ofta med lite kanel, men jag har av någon anledning väldigt svårt för kanel just nu, men för er som inte har det så är det nog gott att addera.
Ingredienser
- 75 g smör
1/2 dl mjölk
2 ägg
2 dl strösocker
2 mogna bananer
1 tsk kardemumma - 1 dl grovhackade valnötter
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
Gör så här
Sätt ugnen på 175°. Smörj och bröa en avlång form, ca 1 1/2 liter. Smält smöret och häll i mjölken. Vispa ägg och socker pösigt. Skala och mosa bananerna. Rör ner banan, kardemumma, valnötter och mjölet blandat med bakpulver och bikarbonat. Rör snabbt ner mjölkblandningen. Häll smeten i formen. Grädda i nedre delen av ugnen 50-55 min.
Tack K och Harrys mamma! Styrke kramar tillbaka.
Det låter jobbigt. Man har ju nog att oroa sig över under graviditeten. Tack för en fin blogg!
Tack för en härlig blogg men många bra ”mat tips”.
Jag har också en diagnos och jag och mitt barn kontrollerades varje vecka. Nu mår jag bättre än någonsin, sjukdomen är inte aktiv, men aktiv är min son! Styrke kramar!