Något som ska bli så kul med vårt nästa boende är att Elsie ska få ett rum. Dels för att vi hoppas få bättre ordning på sömnrytmen, ochdels för att Elsie ska få en egen plats att ha sina saker. Sina få saker, vill säga, hon har nämligen inte så himla mycket leksaker. Vi har varken köpt eller velat ha så mycket, en stor anledning är naturligtvis att vi inte skulle få plats med det, men även att jag tycker den här köphysterin till barn är lite otäck.
Vi har ett gäng leksaker som vi har haft framme i omgångar, hon blir lika glad varje gång vi byter och har redan glömt dem vi har haft undanlagda. Sen leker hon lika glatt med det mesta som finns i lådor som ett decilitermått, sopkvast mm. och det roligaste är naturligtvis det man inte får ha.
Behöver barn leksaker?
Så här i efterhand tänker jag att vi kanske skulle ha skaffat oss en gåvagn ändå, visst gick det bra med en cykelkorg, men det tog allt ett tag innan hon fick ordning på balansen.
Jag kanske helt och hållet har format mina tankar kring detta baserat på att vi inte fått plats med mer leksaker, men jag vill att hon ska känna samma lycka som man själv gjorde som liten när man fick en leksak eller present. Tänker jag dumt? Det är inte det att jag är rädd att hon ska bli bortskämmd, jag vill nog bara att hon ska uppskatta det hon har. Sen är hon visserligen bara 2 år, och ett decilitermått är kanske inte så stimulerande i längden?
Hursom helst så ska det bli kul att hon får ett rum där hon kan få ha sina saker, och kanske få några till att leka med…..kanske en liten bakugn? Vad har era barn för favoritsaker? I helgen så bjöd Ines oss på ett fantastiskt tårtkalas, som hennes duktiga mormor Liza hade virkat. Se så fint!
Jag håller med övriga, skönt att läsa och folk som resonerar och lyckats hålla sig till det vi hoppas uppnå. Fantasin begränsar ju hur stimulerande ett decilitermått är.
Har barn i min närhet som har så mycket leksaker, och dessutom alla framme hela tiden, och de vet knappt hur man leker när man inte har tillgång till hela arsenalen. Och så alla dessa leksaker som låter, blinkar och har ett förutbestämt lekmönster. Jag blir helt matt!
Jag önskar många gånger att vi hade samma tanke i vår familj. Vår stora son har väldigt mycket leksaker men ändå inte hälften så mycket som de flesta hans kompisar.
Jag skyller lite på min man som är glad för å ge saker, det är så han visar uppskattning liksom, även till mej.
Den dagen min son slutar tacka å uppskatta det han får(för det gör han faktiskt än..) kommer jag sätta ner foten.
Jag tycker ni gör helt rätt i allafall som följer er känsla! 😀
Hej Lisa!
Jag menar ju verkligen inte att det är fel att barn har mycket leksaker, och som du skriver, framförallt inte så länge de uppskattar det. Ha det fint!
Åh jag blir så glad av att läsa om föräldrar som resonerar på detta viset. Jag tror att så länge barn är så små som Elsie så leker de med det de känner för och som känns lockande just då – som ett decilitermått, plastbunkar, kastruller, tvättkorgen etc. De har ju ännu inte förmågan att skilja på leksak och inte leksak och har inte heller lärt sig att saker innebär status.
Ni inspirerar mig massor!
Kram
Hej Jenny!
Tack ,jag blir så glad av att någon får inspiration!