Elsies päron

Mitt nyårslöfte borde ha varit äta mindre bröd, men helt onödigt att försöka lova det omöjliga. Löften, tvära förändringar, förbud mm är inte min grej. Antingen har jag för dålig karaktär eller så känns det för uppenbart att jag efter en tid kommer att glida tillbaka till de gamla vanliga.

Träning och hälsa lär vara de vanligaste förändringslöftena kring nyår, alla tidningar är fyllda av tips och gymmen går bra just nu och det är ju skitbra att folk vill förbättra det. Hoppas verkligen att ni har bättre karaktär än jag, men framförallt att ni inte är för hårda mot er själva.

Min syn på träning och hälsa kanske låter präktig och ganska mycket tallriksmodellen/lagom är bäst, men för att hitta ett sätt som är hållbart så måste man trivas med det. Hitta en väg som har mycket utrymmen både upp och ner där det helst inte ingår några förbud alls, restriktioner, men inte förbud. Bryt vanor, hitta alternativ men tillåt dig att ha kvar det där du verkligen gillar, fast begränsa det. 

Nu pratar jag ur ett perspektiv där jag inte har en stor övervikt att dras med, utan lite trivselkilon att bli av med, och sedan hålla borta. Handlar det om en större viktnedgång man skall göra så är det inte fullt lika enkelt, men att även där måste man slutligen hitta en vardag som fungerar.

För mig/oss har en fungerande vardag som matglada människor helt enkelt varit att få in mycket träning, och få det att bli en del av vardagen. Jag ligger lite i lä just nu, men ska fan snart vara igång.

Träning var såklart lättare utan två barn. Det kräver planering, samarbete och hur man än gör så kommer det alltid vara skönare att lägga sig i soffan. Men det känns viktigare än någonsin just nu, inte för att några byxor skall sitta perfekt utan för att man inte få sluta att investera i sig själv. Att få egen tid, må bra och vara nöjd med sig själv. Sen kan trivselvikten ligga vart man än vill så länge man trivs.

Löpning har varit/blivit vår grej, och det finns många fördelar som småbarnsföräldrar. Tungt att komma igång, men för jädra bra när man är igång. För att inte tala om alla bra lopp som finns, har skrivit lite mer om det här.

Varför jag aldrig har trott på bantningskurer, hårda förbud etc är för att jag mest tror att vi förstärker våra begär. Det finns studier (bättre källa än så minns jag inte) där man sätter underviktiga med problem att gå upp i vikt på hårda bantningskurer, och efter den kuren ökar de långt över sin startvikt. Det vi inte får vill vi ha!

Sen finns det så klart undantag, ha godisstopp ett tag för att minska sötsuget. Eller man kanske behöver en hård start på sitt nya liv för att se resultat och bli motiverad.

Jag fyller 33 år nu i januari och tycker att jag har ett bra förhållande till min kropp, mycket mindre nojjigt, men det tog tid vilket det nog gör för de flesta tjejer, och även killar. Min trivselvikt ligger på ca 60 kg, vi har ingen våg men man känner när man är där ungefär, och jag är inte riktigt där ännu. Jag har icke gravid vägt både 15 kg mer och 10 kg mindre, och hittat en nivå där det liksom finns utrymme för gött oxå. Ja, det här kan jag prata på länge om vilket kanske är föga intressant.

Vad jag vill säga är nog pepp till alla er som satt upp nyårslöften, vad det än må vara för något så lycka till. Var inte för hårda mot er själva utan hitta något som fungerar för just er.

Pepp och god fortsättning!