Idamik

Okej, nu finns ingen återvändo. Jag är anmäld. Jag tryckte på knappen, jag betalade och nu är det bara att köra.

Får redan lite panik samtidigt som det känns som en riktigt kul utmaning. 

Nu gäller det att jag ska lägga upp träningen på ett bra sätt. Hålla mig frisk och skadefri och nöta på.

Jag har aldrig sprungit särskilt långa pass. Milen har varit det längsta i många år. I vår har jag provat lite längre pass men absolut inga distanser som ger mig ett lugn att jag kommer klara marathon. Det kommer krävas en hel del blod, svett och tårar men jag vill ge mig själv bästa möjliga förutsättningarna för att få en bra upplevelse. 

Jag siktar inte på någon särskild tid men jag vill klara det utan att bli skadad eller ha svårt att röra mig i flera veckor efteråt. Då krävs bra förberedelser. Jag kommer följa programmet i Stora löparboken för kvinnor. Det sträcker sig över 42 veckor. 

Steg 1 blir nu att hitta mig en löpcoach för att få hjälp med mitt löpsteg, köpa nya skor och ilägg så mina fötter ska klara detta. Mest oro har jag kring mina fötter då tårna domnat bort vid löpning och de har gjort ont från och till. I övrigt fortsätter jag styrketräna och bygga upp kroppen inför den stora påfrestningen. Givetvis ska det även löptränas en hel del redan i sommar.

I september ska jag springa Tjurruset. Redan då gäller det att ha konditionen på plats. 

Det här blir en spännande resa och jag hoppas ni vill hänga med. Jag vill bevisa för mig själv att jag kan göra vad jag vill, jag kan springa marathon. 

Min bästa fanclub är de här två killarna. Utan dem hade jag nog aldrig vågat hoppa rakt ut i en sån här utmaning.