Elsies päron

Dags att trappa upp löpningen ett snäpp, i alla fall om man vill se resultat. Har man underhållit det någorlunda under vintern så är det perfekt nu att lägga in en högre växel. Är man mest ute efter motion och skön löpning så behöver man verkligen inte trappa upp något. Jag har alltid sett mig som en ensam löpare, min musik, jag och skogen. Fast Pat har motbevisat mig de senaste åren, alla kan nog behöva lite draghjälp, tvingas ändra lite vanor och framförallt öka hastigheten då och då.

När jag springer själv så lägger jag mig på en bekväm nivå, när vi springer ihop så jagar jag, skitjobbigt, men jättenyttigt. Visserligen fräser jag att han springer för fort, ballar ur om han vill ta en extra sväng eller blir förbannad om han ska hålla på med knälyft och skit i uppförsbacken, men annars gör vi det som ett kärlekspar (som Pat brukar locka med för att få med mig ut).

Alla har säkert någon kompis, granne, bekant som springer lite, annars finns det även mycket arrangerade löpträffar man kan hänga på. Även lite skönare kvällstid att ha sällskap med någon.

Fast det bästa tipset för att öka lite tycker jag nog dock är att anmäla sig till några lopp, bara för att komma ur sin bekväma lunk, variera sin träning och för att det är kul. Att stå påstartlinjen med massa andra, ha gjort en skitbra playlist och känna adrenalinet. Det sätter igång känslor man inte kom ihåg att man hade. Nu under våren finns det mängder av lopp, i alla längder, i hela landet, så kuta på!

Nu i helgen var det seedningsloppet inför Gbg-varvet i Göteborg. Jag sprang förra året, dels för att inte behöva starta i sista gruppen, men mest för att kicka gång motivationen. Pat behövde inte springa eftersom han redan startade i grupp 1. Nästa lopp var Lerumsloppet, ett mycket trevligt milslopp bland hästhagar och hejjande människor.

Sen Springtime 10km , som finns i många städer, detta i Mariestad.

Sen Gbg-Varvet 21,1 km, i vad som kändes som tropisk hetta.

Sen sprang Pat Sthm-Marathon 42.2 km.

Efter Marathon fick löparna varmkorv och folköl, den självklara återhämtningen?