Löpteknik är något som ofta kommer på tal, framförallt i löpartider som dessa. Jag vill som alltid påpeka att jag inte är den löpkunniga i vår familj, utan Patrik. Hade han fått komma till tal så hade han dementerar det, eftersom det finns så många som är ännu mer kunniga. Jo, men du säger kloka saker och gör bra resultat, då har man i alla fall lite koll.

Jag, i egenskap av löparhustru har däremot bevittnat många löplopp och förundras ofta över alla dessa märkliga, konstiga löpstilar, och det är precis lika vanligt förekommande bland eliten som bland oss andra. Så hur viktig är löpstilen egentligen?

Kortfattat tror jag att man inte skall/kan ändra för mycket. Det är trots allt en sätt din kropp har vant sig vid. Däremot kan man finputsa lite.

Jag vet att det är farligt med alla självutnämnda experter och bloggare som huserar på nätet nuförtiden, men se det som att vi delar med oss av kompistips snarare än fakta. Ni har efterfrågat hur jag tänker, och det är ungefär så här.

Skor & steg

Det känns som att löpning handlar mycket om rätt skor, och nu tydligen även om inga skor alls. Skorna skall inte få er att ändra löpsteg, men ni skall hitta skor som passar just erat steg. Det är därför ni skall låta någon kunnig titta på er när ni springer på bandet.

Allt prat om barfotalöpning och alla dessa supertunna skor, handlar delvis om hur vi sätter ner foten. Om ni har möjlighet på semestern eller i sommar så pröva barfotalöpning. Det stärker både fötterna och benen och utvecklar din löpstil genom att du landar längre fram på foten. Att springa i sand är härligt och jobbigt, fast vill man pröva just sitt löpsteg så är nog gräs att föredra.

Om man skall pröva att ändra sitt steg lite så pröva att ta kortare steg. Det gör att du sätter ned foten mot marken längre in under kroppen, och liksom kan skjuta ifrån bättre. Ju längre steg du tar, desto mer benägen blir du att landa på hälen.

Hållning & bål

Sträck på er, upp med huvudet och glöm inte göra plankan.

Vi,liksom många andra par, glömmer att ge komplimanger till varandra, men Patriks hållning när han springer är nog det jag oftast berömmer hos honom. Förr hade jag mitt kontor ombord en båt vid Göteborgs Operan och kunde från mitt fönster känna igen Patrik när han sprang över Älvsborgsbron. Rakryggad som få. Han springer ungefär som en stark häst som går på tygeln. Som om han vill frammåt men nästan håller igen lite.

Och hur gör man för att orka sträcka på sig? Man tränar bålen. En stark bål, alltså starka muskler i mage och rygg, gör att man undviker att sjunka ihop när man börjar bli trött. Ju starkare man är,  desto mindre energi går det åt när man löper. Ännu ett skäl till att göra plankan.

Slappna av i överkroppen.
Det är benen som ska arbeta, så låt axlarna falla ner och armarna röra sig avslappnat fram och tillbaka. Skaka loss armarna då och då. Har man lätt att glömma det så sätt det i system att göra det mellan låtarna, vid varje km-skylt eller liknande.  

Andning

Försök att andas djupt ner i magen och hitta erat tempo och flås. En uppförsbacke, intervalller och spurter blir såklart en annan andning, nere i bröstet, men försök att snabbt hitta tillbaka till erat flås. När man snabbt kan göra det, alltså återhämta sig i löpningen utan att behöva stanna, då känner man sig stark. 

Ta i uppför &  Vila nerför

Att springa om folk i uppförsbacke är en askön känsla, och tränar ni backträning lite då och då så kommer ni göra det. Sen gäller det att vila i nerförsbacken. Då skall ni inte hålla igen för mycket utan åk med i farten. Här tycker jag om att låta löpsteget bli långt, älga fram, känna att det går fort,våga (fast ha lite koll på vart ni sätter fötter och hur).

Variera både underlag och terräng
Ju mer allsidig träning man ger sin kropp, desto bättre mår den och man minskas risken för överbelastningsskador. Jag spelade fotboll väldigt mycket i min ungdom och slet ut ledbanden ordentligt. Detta resulterade i att jag stukade fötterna hela tiden, jag hade även ganska mycket skavanker i höfter, benhinnor ect. Sen började jag även spela volleyboll, och framförallt beachvolley vilket gjorde susen för alla kroppsdelar. Springa i sand var verkligen bra, och jag har peppar peppar inte stukat fötterna sen dess.

Bilden ovan är på Hisingen och den nedan är på upploppet under Gbg-varvet.