Elsies päron

Elsies ord när vi klev ut igår morse, eller ord, det var ett gapskrik,  – KOMIGEN NURÅ VÅREN NU KÖR VI! Automatiskt var jag på väg att hyscha och säga att folk sover. Men blev dels paff och dels ganska lycklig av hennes plötsliga vårskkrik.

Sen kom – Mamma kområ, vi måste till dagis och absolut fortsätta hacka!

Alltså hacka bort isen, för när den försvinner är det vår. Egentligen var det kanske inte ett så överraskande skrik eller att hon börjar hacka. Hon hör oss tjata och tjata om den där våren som kommer snart. Vips är den här förstår ni ongar! Vi tjatar om alla olika vårtecken, hur vi snart slipper termobyxor och kliande mössor.  Allt fantasstiskt kul vi skall göra så fort det bara blir lite varmare och ljusare. Vi väntar på vårens messias som tydligen skall lösa allt åt oss. Och det är väl inte så konstigt, för den här tiden, när vi känner att det närmar sig, den är ljuvlig.

Här har jag anammat varje vuxenfason som finns på ämnet. Tar kaffet ute så jag kan stå och blunda och fånle vid en vägg länge. Den känslan måste man väl vara nordbo för att kunna förstå, och jag minns att jag saknade den när jag bodde utomlands. På mitt förra jobb var en stor del av kunderna turister varpå vi ofta fick frågan i kafeet om just det här att folk stod och fånlog mot solen. – Whats that about?

Jag lyssnade på Fredrik och Filips pod igår, där de pratade väldigt intressant om det här med solen och att vi nordbor (främst 40- och 50-talisterna) fortfarande solar som galningar. Eller solar, vi pressar. Att vi är så hälsosamma och medvetna, men har på något sätt vägrat att ta till oss den biten. Vi tar igen, skall minsan ha vår dos för året, ursäktar det på någon vänster.  Om en tid kommer det vara helt overkligt att vi gjorde så. Tänk om vi skulle göra samma sak med rökning?

Hur som helst så har Elsie den senaste tiden väntat tålmodigt. Hon har haft med sig shorts i alla sina små, viktiga handväskor, utifall våren skulle komma. Hon berättar för Bibbi att hon snart slipper vantar. Sen brukar vi dagligen använda uttrycket, – Elsie vad gör vi? – Mamma nu kör vi! Lite som ett startskott när man behöver få fart på dem, när man tycker att de segar för mycket.

Så om jag var henne (och resten av Sverige, förutom ni i fjällen och ni som åker Vasaloppet) skulle jag också börja tycka att den där våren, den segar allt för jäkla mycket. Så komigennurå våren, nu kör vi!

Och den är faktiskt på gång, såg de första snödropparna idag. Trevlig näst, näst sista dagen i Februari!