Elsies päron

Det kommer bli lite nyårfokus ett tag nu, men det tror jag ni pallar.

Efter välkomstsnittarna så serverades det ostron på nyår. Denna kargade snygging som jag ännu inte lärt mig att uppskatta. Jag har gett det några ärliga försök, men för mig en det fortfarande som att svälja en stor snorlobba i samma veva som en havskallsup. Den del av mig som surar för att jag inte gillar det vill säga att om det nu är så gott varför skall man ösa på citron, svälja det helt och sen vara redo med ett glas champagne? Den andra delen av mig tycker att det är ett  festligt inslag och gillar att ni andra gillar det.

Sen är det härligt att blanda lyxiga ting med ett småbarnskaos. Att stå med en snorlobba ostron i ena handen och torka snorlobbor på barnen med den andra. Lovely.

När man köper ostron är det viktigt att de är färska och att de lever. För det första ska ostronen vara stängda. Sedan kan man kolla så att de är vid liv genom att ta ett ostron och knacka dem mot något hårt. Om det låter ihåligt så är det antagligen dött och vätskan har försvunnit. Fast går man till fiskhandlaren så hjälper de dig med detta. Skulle man få med sig dåliga hem så märker man det när det öppnas, för satan vad illa det lukar.

Det är, har jag hört och bevittnat, lite krångel med att öppna ostron. Man behöver en ordentlig kniv, tungan rätt i mun och ett förkläde. Det skvätter och är inte helt ovanligt att man skär sig. För er som har sett ostronöppnar tävlingar vet att det brukar vara väldigt blodiga tillställningar. Tumregeln är att platta ostron öppnas i gångjärnet och djupa ostron öppnas från sidan, helst där muskeln sitter.