Elsies päron

Jag städar i mitt liv, mentalt. Cleaning out my closet (plötsligt förstår jag Eminem så tydligt, eller nej det gör jag väl inte, inte alls) har hållt på ett tag och är inte färdig ännu på långa vägar. Kanske någon form av sen 30-årskris, eller kanske en insikt att man inte kan slänga bort sitt korta liv på onödiga saker, eller som säkert de flesta föräldralediga känner, man stannar upp och reflekterar i vad som är för många den första ordentliga pausen från ett liv som bara knatar på i alldeles för snabb fart.

Har väldigt nycket att säga om det här men skall nog låta tankarna fall på plats lite mer först. Mycket tankar går i form av att inse och våga vara nöjd över allt det fantastiska man har i livet, men även att våga förändra, våga chansa, våga satsa och våga lita på att vi kan göra allt det.

Elsie babblar om allt mellan himmel och jord, mycket som är obegriplligt i våra öron men säkert solklart för henne. Oftast försöker vi hålla oss för skratt, och ställa rätt följdfrågor till de långa utlägg om hur saker och ting fungerar. Sen ibland, mitt i all rappakalja så slår hon huvudet på spiken, och man undrar varför vi inte kan anamma mer av en tvåårings inställning till livet.

Elsies första ord i morse när hon dundrade in i vårt sovrum  – JAG ÄR JÄTTEBRA!! Sovit gott Bibbi?

Ja det är klart du är mitt lilla hjärta, men vad glad jag blir att du själv vet det. Tänk vad fint om du bara kunde fortsätta veta det ända tills du är 33 år och vet det igen. Hur gör man för att du ska komma ihåg det?

Strunt i det nojjiga mamma, här och nu! Vilken bra start på dagen Elsie! Så ska jag också försöka tänka. Hon sätter ju det här med sinnesnärvaro, hon kommer inte behöva gå någon dyr kurs i mindfullness.

Häromdagen när vi var och handlade och hon fick beröm att hon var jätteduktig när hon hjälpte mig plocka morötter i påsen. Sög lite på orden innan hon sa -Kommer snart mamma! Vänta på mig. Kommer snart. Sen tog hon ett ärevarv i affären och berättade för alla hon mötte att – Jag är jätteduktig! Elsie är jätteduktig – Joho!

Så ska jag också göra, får jag beröm ska jag suga åt mig det istället för att tänka på allt som inte var så bra. Sen ska jag berätta det för alla jag vill berätta det för.

Sen var det inte lördagsgodisdagen, information som inte mottogs med samma positiva inställning, utan skrik och gråtkrälandes på golvet, ni vet synen och ljudet man varken pallar som förälder eller ickeförälder. Sen visade det sig att det var tydligen torsdagsyoghurtdagen. Vilket var en så bra nyhet så det var inte klokt. Gråtsnoret under näsan hann inte ens torkas bort innan yoghurtmustachen var på.

Gul oghut – det är bra mamma! Oghut är bra!