Idamik

Har du någon gång tänkt tanken ”det där klarar jag inte” eller ”åh jag önskar jag också kunde det där” eller den supervanliga ”jag vill träna men jag kan inte”. Kanske har du inte använt just de orden men alltför ofta möter jag människor som nedvärderar sig själva innan de ens har försökt. 

Har du aldrig tänkt något liknande ovan? GRATTIS TILL DIG! Fortsätt så! 

Jag vill uppmärksamma detta med tankevurpor för det går att ändra. Det går att stoppa en tanke eller ändra sig och tänka om direkt man råkat ut för en dålig tanke som poppar upp. 

Ett exempel som jag ofta möter är när jag tränar folk. Innan vi ens har börjat har många hunnit berätta hur otränade de är, hur svårt de har med olika övningar och att de inte kan. Det finns någon bild av att allt måste göras korrekt inom träning, att allt ska vara precis perfekt och gör man inte nog djupa knäböj räknas det inte som knäböj. Men vem bestämmer det? Skitsamma om armhävningen är med näsan i golvet eller mot en bänk, vem bryr sig om du springer 250 meter eller 5 km? Så länge du känner dig nöjd och att din kropp får träna för det behöver den. Vad du gör är inte så noga om målet är att röra på sig och må bra. 

Jag önskar verkligen att alla skulle få känna att de kan. Att våga prova träning och inte känna rädsla inför att prova på. Jag vill ha ett öppnare klimat kring träning. Alla kan träna. Alla kan använda sin kropp på något vis oavsett om man har skador eller annat som stoppar. Det finns något för alla men för att hitta sin grej gäller det att testa på olika grejer och våga tro på att man kan. 

En inställning om att ”jag kan inte”, ”jag har för dålig kondition för detta” hjälper noll. Man sätter krokben för sig själv innan man ens provat. 

Så nästa gång du fäller dig själv med en tankevurpa. Stanna upp och tänk om! Du kan visst! Du kan prova och du kan lyckas! Bara du bestämmer över dig själv och din kropp! Du kan så mycket mer än du tror. 

För mig själv är detta en stor utmaning i min marathonsatsning. Just för att långlöpning är nytt för mig. I perioder tänker jag att jag är ju ingen löpare. Jag har ingen smal, lätt löparkropp så därför kan jag inte springa ett så långt lopp. MEN STOPP!!!! KLART JAG KAN! JAG KAN GÖRA VAD JAG VILL! Det krävs ingen specifik kroppsbyggnad för att springa. Alla kan springa. Jag kan springa. Det krävs absolut hård träning och pannben utöver det vanliga men det är min egen hjärna som jäklas med mig när jag tvivlar och då gäller det att jag är där och sätter stopp. Peppar upp mig själv och tränar vidare! 

En löprunda där jag tänker att det är härligt att springa och känns lätt är betydligt trevligare än en där jag tänker att jag inte kan springa och varje steg känns tungt. Det går såklart inte alltid ha fantastiska, härliga träningspass men det går att jobba med sin inställning. 

Springa med vagn är ingen favorit men med positiva tankar och en bra podd i öronen blir det härligt. 

Det går att ändra ett tankemönster och det är aldrig försent. 

Tänk på detta när du sätter dig ner idag och planerar in kommande veckas träning. Söndagsplanering for the win!
Gör en plan som du tror på och som du vet att du klarar av. Tänker du träna tre gånger kommande vecka. Känn då att du fixar det, ”det här klarar jag”. Tvivla inte! 

Jag lovar och svär att du kommer långt med rätt tänk och positiva inställning till dig själv och din förmåga! 

Kram!