Hej!
Är du en av dem som ska springa Tough Viking i helgen eller är sugen på att springa ett hinderbanelopp längre fram kommer här lite pepp till dig.
Jag sprang mitt första och hittills enda hinderbanelopp år 2014 i Göteborg.
Det var Tough Viking och det var magiskt kul. Jag och min sambo Pelle körde i lag och jag var både livrädd och längtansfull inför. Hur skulle allt gå? Skulle jag klara alla hinder? Skulle jag få el i kroppen och ramla ihop? Skulle mina skor fastna i lera? Jag hade många funderingar men ju närmare loppet kom desto mer jobbade jag på att stänga av alla orostankar och fokusera på det viktiga: Jag hade tränat stenhårt och målinriktat innan loppet, jag var stark och orkade definitivt springa 8 km som loppets sträcka var. Jag hade alla förutsättningar att klara loppet och det skulle bli en rolig grej. Skitsamma om skon skulle fastna i lera eller att jag skulle missa någon hinder, det skulle bli KUL!
När starten skulle gå var jag så taggad att jag fick behärska mig för att inte starta likt ett 60 meters lopp. Full fart framåt! I och för sig var det ganska lägligt att starta just så eftersom första hindren var amerikanska fotbollsspelare som gärna ville tacklas. Likt en vessla lyckades jag springa sicksack mellan dem och kom därmed undan de värsta tacklingarna. Självförtroendet var på topp och fokuset var framåt, jag visste att det skulle bli tuffa prövningar men helt klart genomförbara. Andra hindret var en lerig bäck eller flod eller något typ av vattendrag. Det var trångt och mycket folk men alla var glada och hejjade på varandra. Bestämde mig för att ta det lugnt istället för att skynda fram genom vattnet. Klokt val då jag hörde i efterhand att det blivit lite panikartat för vissa med allt vatten och folk. Till er som ska springa. Ta det lugnt så är det inga problem. Ni tar igen tiden (om den är viktig) vid senare tillfälle och får en mycket bättre upplevelse än de som stressar.
Sen var det relativt mycket löpning, leriga och härliga som vi var. Vi klättrade över väggar, containrar, sprang över eld och bar stockar. Ganska ”lätta” hinder. Jag och min lagkamrat hjälptes åt. Eller ja, han lyfte upp mig där jag behövde lite hjälp och vi peppade varandra hela tiden. Alla gjorde det. Väldigt familjär stämning rakt igenom tycker jag.
När vi kom till det jag fruktat mest: hindret med armgång tvekade jag en sekund eller två. Funktionären såg min tvekan och förklarade klart och tydligt att det var 20 st (kom inte ihåg antalet, kan det stämma??) armhävningar som straff om jag inte fixade hindret. Då bestämde jag mig. Det här klarar jag. Lugnt och metodiskt tog jag mig fram genom mitt livs längsta armgång, påhejandes av ett litet barn som sprang bredvid. ”Hejja, hejja, du kommer klara det här, du fixar det, håll i dig”!!!!
Efter en evighet kunde jag hoppa ner och hade klarat det, YEEES! Jag svävade på moln, kramade Pelle och kände mig som en OS-medaljör. Jag fixade armgången, nu spelade det ingen roll att det var typ 10 st hinder kvar. Det gick lätt att springa igen efter en tyngre period med snårig och backig terräng. Jag fick sån superenergi och adrenalinkick. Vi kryp genom någon tunnel ut i ett vattendrag, simmade, kröp i skogen, hoppade över hinder och bara malde på. SKITKUL VERKLIGEN!
Så kom den fruktade väggen. Alltså rampen. Hög som ett höghus och för mig extremt svår. Väntetiden vid rampen var riktigt lång. Vi gav den två försök men tog sedan armhävningsstraffet och sprang vidare. Vi hade inga ambitioner att klara rampen så för oss blev det bara onödig, stående väntetid att vänta på ett tredje försök. Loppet var nästan klart. Vi hade en istank och ett elhinder kvar. Istanken var sååå härlig. Till saken hör är att vi sprang loppet i 25-gradig värme med strålande sol. Mycket uppfriskande med ett isbad i den värmen. Avslutningsvis kutade jag genom elhindret och insåg att jag var i mål. Kände någon liten stöt men med adrenalinkicken och alla hejarrop kändes det knappt.
Det här loppet var så sjukt roligt och jag är på riktigt avundsjuk på er som ska springa imorgon eller senare i år. Ni har en jätterolig upplevelse framför er.
Mina tips är att ha kul, sikta framåt hela tiden och tro på er förmåga att klara hindren, njut av upplevelsen och ta det i er takt. Hejja på alla ni möter och njut av den stora, familjära lagandan som finns omkring er. Ni är såååå grymma som ska köra och ge allt ni har!
GO GO GO!
OBS! Ta inte era snyggaste skor eller tights. Ta sånt ni kan slänga efteråt för det kommer bli ett härligt lerbad.
