Jag har rört i ämnet tidigare men vill återigen lyfta fram det hela. Jag tycker det är så viktigt att vi mammor vågar prioritera oss själva och stå för det.
För mig är det viktigt att komma iväg och träna några gånger per vecka, det är även viktigt att jag ibland får träffa vänner själv utan min familj. Det är viktigt för mig att ha egentid och bara vara Ida. Jag älskar såklart min familj över allt annat och bästa känslan i världen är att vara Wilmers mamma men jag får inte glömma bort mig själv och mina behov.
Det är så lätt hänt att dagarna springer iväg och man har inte gjort något annat än fixat kring sitt eller sina barn. Jobbat, städat och allt som nu hör vardagen till. I perioder är det inget annat man hinner eller orkar med men jag tror verkligen på att våga prioritera sig själv. Strunta i alla städmåsten för en stund och göra något man själv mår bra av. Det måste inte vara träning. Det kanske är att låsa in sig i sovrummet och se ett serieavsnitt eller gå till frisören eller vadsomhelst som är bara för en själv.
Jag upplever att många har dåligt samvete om man inte är med barnen hela tiden eller om man inte hinner städa kliniskt rent. Jag är likadan. Har ofta dåligt samvete om Wilmer precis vaknat från sin sovstund och jag ska på träning eller om jag suttit i soffan under hans sovstund istället för att plocka undan disken men jag jobbar på att skippa det där dåliga samvetet. Det är inte värt det. För att jag ska fungera och må bra behöver jag ta hand om mig själv och då får alla andra säga vad de vill.
Jag önskar att alla mammor skulle slippa pressen som de ofta upplever. Man ska inte behöva förklara sig om man vill träna 5 gånger per vecka eller vad det nu kan vara. Tyvärr är det fortfarande ofta så att många ser det som egoistiskt att lämna bort barnen eller att den ene föräldern får vara hemma själv när den andre ska göra någon aktivitet.
Jag är helt säker på att alla föräldrar och familjer gör det som passar dem bäst och jag hoppas alla mammor ska bli bättre på att prioritera sig själva ifall de vill det. Alla har inte det behovet men det ska finnas stunder för egentid ifall man vill tycker jag.
Hur har ni det? Prioriterar ni egentid?
En kort promenad helt själv med en podd i lurarna är bland det härligaste som finns efter en heldag hemma.
Prioriterar absolut egentid men sen jag började jobba igen förra veckan är det ett oändligt pusslande, hinner bara träffa Hilma 2h/dag när jag kommer hem vid 17.30 (hon sover vid 19.30) så vardagsaktiviteter går nästan bort helt nu. Sköter träning på morgon innan jobb och på helgerna och en sen kväll i veckan. Livet kan inte vara gjort för att jobba 40h/vecka :’) Var mycket duktigare på egentid när jag var föräldraledig, då drog jag iväg och tränade när R kom hem från jobbet.