Träning under och efter graviditet är ett intressant ämne tycker jag och särskilt eftersom jag själv är i den sitsen. Löpning är något jag längtat efter under hela graviditeten, jag är ingen inbiten löpare sen innan men brukar under vår- och sommarhalvåret ta några rundor per vecka iallafall. Det är ju en grymt härlig träningsform och att springa ute i naturen ger mig mycket energi.
Under graviditeten sprang jag inte. Eller jo, under de första två månaderna sprang jag för att jag inte visste att jag var gravid. När magen sen växte kändes det inte bra för mig att springa, inte på grund av några smärtor utan det kändes ovant helt enkelt, typ som att lilla kotten studsade runt och fick hjärnskakning. Det där är ju väldigt individuellt och många kan ju springa stora delar av sin graviditet.
Nu efter graviditet och förlossning är jag väldigt sugen på att komma igång men jag gör som råden säger. Väntar. Rådgivning kring träning är i allmänhet väldigt generell och helt omöjligt att anpassa individuellt så det är svårt att egentligen veta vad som gäller just mig.
Råden kring löpning efter graviditet säger att man bör vänta 4-6 månader eller tills man slutat amma. Varför man ska vänta till amningen är avklarad är för att hormonet relaxin finns i kroppen så länge man ammar. Det hormonet mjukar upp lederna i kroppen och det kan innebära att bäckenet fortfarande är försvagat precis som under graviditeten.
A och O är också att orka hålla magmusklerna aktiverade, att magmuskeldelningen gått ihop samt att man vart flitig med knipövningar.
Som med allt annat kring graviditet, och förlossning är det väldigt individuellt. En del kan börja löpträna redan efter någon månad, andra behöver vänta upp till ett år. Det finns inga rätt eller fel enligt mig, alla måste få känna sin kropp bäst. Det är dock svårt att veta hur det påverkar kroppen i framtiden så att skynda långsamt och lyssna på kroppens signaler bör alla göra.
Så, hur tänker jag med min egen löpträning då? Jag väntar ju som sagt men är sugen på att komma igång lite smått. Statusen på min kropp är att den fortfarande är väldigt tung i förhållande till vad jag vägde innan graviditeten så löpning kan vara påfrestande på knän och leder. Mina magmuskler har gått ihop helt. Har ingen delning kvar alls och inget djup heller. Mammamageövningarna har verkligen gett resultat och jag tror helt klart jag har fördel av att jag körde dem under graviditeten också samt tränade styrka på gymmet fram till förlossningen. Jag har vart relativt flitig med knipet, kan alltid bli bättre men har inte haft några som helst problem med urinläckage. Tackar min lätta och snabba förlossning att kroppen mår så bra.
Jag har i veckan testat ”jogga” i gångtakt (12 veckor efter förlossningen.) 100 meter och sedan gått igen. Jag lyckas spänna magen hela tiden så det känns som kontrollen finns där. Bäckenet känns bra och jag har inte haft problem med fogarna under graviditeten eller efteråt.
Min plan just nu är att börja med ”gågging” (typ världens roligaste uttryck). Alltså en blandning av gång och jogging. När jag ska promenera tänker jag alltså lägga in kortare intervaller där jag joggar i gångtakt. Det kommer innebära att lederna successivt får vänja sig vid ny belastning samtidigt som kroppen slipper stötarna som vanlig löpning innebär. Jag kommer skynda långsamt och försöka att inte ha bråttom alls i progressionen.
Det känns som en lagom start för mig. Den riktiga löpningen får snällt vänta till träningsåret 2016!
Vad tycker och tänker ni i ämnet?
