Älska att baka

Ja, ibland känns det så…:(

”Varför kommer ni hit nu? Skulle inte ni vara hos —?” frågar jag när hela huset bombarderas av grannungar 20 min efter att Melwin gått iväg till grannen.”Nääää, vi fick inte vara där så vi skulle gå hiiiiit!” svarar dom små glinen och bara kastar av sig sina tjocka jackor och lerblöta stövlar och kutar upp för trappen till Melwins rum.

Dom låter värre än en jävla flock testohulliganer på Råsunda och jag står i köket och förbereder en stor tårtbeställning. Hela köket är ett enda virrvarr av kladdiga bunkar, mjöl på bänken, bakplåtspapper, bakmaskin som snurrar, katt som jamar efter middag och en naken två-åring på bänken som stoppar fingrarna i bakpulverburken och säger ”bläääää” när hon trycker in hela handen i munnen. (1. Ja, jag vet. Jag är en idiot som startar ett sånt här projekt innan ungarna somnat men om jag skulle vänta med att göra allt tills efter kl 20 så skulle jag aldrig sova mer än typ 2 timmar/natt. 2. Jag är en optimist.)

Det dundrar och brakar i hela huset och jag undrar vad det är dom håller på med där uppe. ”LUGNAR NI NER ER LITE HÖRNI!?” ropar jag. Jorå, dom lugnar ner sig i hela 10-15 sekunder.

Suck. Stubinen fräser och knastrar av glöden och änden är nära. Jag känner att när den brunnit upp så blir det inte nådigt. Sen hör man BRAK! ”Mamma, din tavla gick sönder!” och VIPS så är stubinen slut, dinohonan kläcks och jag skriker ”FÖR I HEEEEELVETEEEEE!!!!! VAD FAAAAAAN GÖR NI??? UUUUUUT FRÅN VÅRT FUCKING JÄVLA HUUUUUUUS!!!!! JAG ORKAR INTE MER OCH NI VET FAAN INTE HUR MAN BETER SIG I ETT MÖBLERAT JÄVLA HEM!!!”

Jahapp, bra där Carro. Jag sket ju iallafall i könsorden den här gången men halsen svider av stämbandens kraftiga vibrationer nyss.

Det tystnar på övervåningen och så blir det plötsligt fart på små fötter. Ner för trappan far dom i en jävla fart och ut i hallen i ett swisch. ”KOM HEM KL HALV ÅTTA!” ropar jag innan dörren slås igen och tänker att inget grannbarn nånsin kommer att sätta sin fot här igen. Fast det här är ju knappast första gången…

Jag har fått det förklarat för mig att en del föräldrar praktiserar sk ”fri uppfostran” på sina små barn och tycker att barn själva ska få lära sig gränssättning. Man ska inte säga ”nej” och ”sluta med det där”. Nej nej nej, man ska finnas där och stötta barnen i deras framfart, alltid med ett leende på läpparna och en hjälpande hand. Oavsett hur illa barnen än beter sig.

Fyyyyy faan säger jag åt det. Inte klokt. Dom barnen kan inte vistas bland andra människor och dom är så jävla bortskämda så klockorna stannar. Föräldrarna går omkring med kroniska svettpärlor glittrande i pannan och ler nervöst när dom hämtar dina barn hos oss. ”Har dom skött sig?” frågar dom mig. ”Nej, det har dom inte. Dom lyssnar inte en endaste sekund.” svarar jag. ”Nä, dom lyssnar inte på oss heller, hihihi!” säger dom.

Jag ler mot dom med sammanbitna käkar som ilar och fattar inte hur folk tänker men ”alla är vi olika!” Ja, det är så sant…

Nu är det iallafall lugnt i huset och tårtbottnarna snart klara. Milou ska läggas för natten och jag ska sanera huset. Imorgon är en ny dag och då går vi på den med ny stubin.

Jahahaadå minsann, det gör vi!

HAJ!

Älskar att baka, hatar att diska.

Älskar stor rymlig hall med bra förvaringsmöjligheter, hatar liten hall med kaos.

Älskar mina barn, hatar att bli så jävla arg…