Ett uppvaknande

Helgen är över och jag blickar tillbaka på denna helg med så mycket härliga minnen.

Det började i lördags med inget speciellt alls egentligen. Jag tog med Nowa till en lekpark nära oss mellan alla regnskurar. Vi hade två timmar tillsammans då vi bara lekte i parken och umgicks med barn och föräldrar runtomkring. Jag har svårt att sätta fingret på vad som gjorde just denna dag så speciell för mig. Det börjar liksom gå upp för mig att min lilla bebis inte är en bebis längre. Istället kan vi nu skratta tillsammans och verkligen umgås! Det känns helt fantastiskt. Hon kan fortfarande inte säga mer än några få ord. Men hon förstår så otroligt mycket mer. Hon lyssnar, tar in och sedan kör hon. Så häftigt att se hennes utveckling och stanna upp för en stund för att begrunda och beundras av den

Nowa blandar numera spanska och svenska ord hejvilt och vi inser att hon faktiskt förstår båda. Kevin testar henne och ber henne göra saker på spanska – och hon gör du. Jag kör på svenska – och hon förstår då också. Hur ballt?! Hur kan en så liten person redan förstå så mycket. Trodde det skulle ta längre tid. Vår lilla tjej känns helt plötsligt så stor