Tidigare i veckan så var vi på det stora ultraljudet. Vi hade länge sett fram emot det datumet och gått och räknat ner dagarna. Jag har under veckan gått med fjärilar i magen då jag varit lite nervös över att allt ska vara bra med vår lilla bebis där inne. Jag har också haft fjärilar i magen över att vi äntligen skulle få veta om det är en tjej eller kille som gömmer sig där inne. Så när dagen var här i torsdags så vaknade både jag och Kevin upp med ett stort leende och började räkna ner timmarna till klockan 14 då vi hade tiden på Mama Mia.
Sist vi var på Mama Mia så var vi i vecka 12 och då gick vi därifrån svävandes på moln efter att träffat en super trevlig barnmorska och för första gången sett vår lilla bebis, vi hade också fått med oss fina bilder att visa vänner och familj.
Nu när vi kom dit för andra gången så möttes vi tyvärr inte av en lika trevlig barnmorska. Redan när mitt namn ropades upp och vi hälsade så kände jag att det här inte kommer bli samma upplevelse som sist. Den känslan kom över mig ännu mer när vi klev in i rummet och jag fick lägga mig ner på britsen bredvid denna kvinna.
Hon arbetade i tystnad och var väldigt fåordig när hon direkt började mäta längden på benen på vår lilla bebis där inne. Vi hann aldrig se någon helhet innan hon började sina mätningar, men jag tänkte att det var rutin och att dom alltid går rakt på sak vad som ska kollas först. Hon stämde sedan av att bebisen vuxit som den ska, att hjärnan såg friskt ut och till sist att hjärtat slog som det skulle och att alla kammare och klaffar fanns på plats. Skönt, jag pustade ut. Det var det allra viktigaste, att allt såg bra ut, och att vår bebis verkade vara frisk och må bra. Sedan var det dags att ta bilder, som vi beställt i början av mötet. Vi fick då se vår bebis i profil, men tyvärr var allting väldigt suddigt och barnmorskan förklara att det var nog för att bebisen inte låg i rätt vinkel. Jag frågade lite smått förvirrad, vad är det vi kollar på? Vad är upp och ner? Jag sa också att jag skulle vilja ha en lite tydligare vinkel från sidan för att kunna se vad det var vi kollade på. Jag fick då till svars att jag skulle vara glad att jag såg någonting alls då detta var ett ultraljud som går genom både min kropp och bebisens kropp. Jag blev lite paff och svarade någonting i form av: Ja jo, det har du kanske rätt i, tur att den verkar frisk iallafall.
Efter ca 15 min där inne så frågade hon om vi undrade över någonting. Och det gjorde vi ju såklart, vi var så nyfikna och spända på vad det var för kön. Så vi svarade snabbt ja, vi skulle gärna vilja veta könet. Vi fick då en skeptisk blick och ett trött svar i form av att det inte finns några garantier på att det går. Hon kollade efter och när vi fick en tydlig bild så utbrast jag, det är en flicka eller hur?! Jag fick då ytterligare ett släpigt och trött svar tillbaka, utan någon form av entusiasm, ”ja det ser nog så ut.. men man kan ju aldrig säkert veta”…
Och där var ultraljudet slut.
Vi fick ett nytt BF datum, förflyttat med en dag bakåt och sedan fick vi lämna. När vi kom ut från rummet så kollade vi på varandra och sa, vad hände där inne?!
I receptionen så meddelade vi att vi fått en dålig upplevelse där inne och att vi önskade att boka en ny tid för ett nytt ultraljud hos samma kvinna vi var hos första gången. Vi fick till svars att man inte ska göra fler ultraljud, då det kan vara skadligt, och fick sedan veta att vi kunde göra ett nytt försök, om några veckor, men fick då lov att betala 700 kr.
Eftersom detta är första gången som jag är gravid så hade jag inga förväntningar av hur en barnmorskeavdelning ska vara, och vilken kontakt man ska ha med sin barnmorska. Men efter detta möte så har jag lyssnat runt med många av mina vänner och bekanta och inser att jag inte fått riktigt rätt behandling hos Mama Mia.
Jag har även haft lite frågor, som jag försökte ställa till den här barnmorskan vid sista ultraljudsbesöket, men även här fick jag avslag, detta var frågor som jag skulle ta med min riktiga barnmorska fick jag till svars. Jag förklarade att jag inte träffat henne än och skulle gärna få svar på just en fråga. Men hon hänvisade mig bara till att ringa in och försöka söka denna andra barnmorskan..
Summering av det hela är att vi just nu är allt annat än nöjda med Mama Mia. Jag ångrar att jag inte gjorde mer research innan jag valde barnmorskeavdelning. Jag hoppas verkligen att det kommer vända när jag träffar den barnmorska som jag har tid hos om 2 veckor. Mest besviken är jag över att den senaste barnmorskan tog ett otroligt stort tillfälle från oss, ett tillfälle som man får en gång i livet. Missförstå mig inte, jag är SUPER lycklig, vår bebis verkar vara frisk och stark, och vi ska få en dotter! Ingenting gör mig mer lycklig än det. Men hon förstörde momentet. Jag förstår att detta inte var ett speciellt tillfälle för henne, hon gör detta varje dag, och vi var bara ett par i mängden, men kom igen, har man ett sådant jobb, måste man kunna känna empati för dom människor som man träffar och vad dom går igenom. En annan ton i hennes röst och lite mer känsla, hade förändrat vår upplevelse totalt.
Jag har inte velat skriva om detta tidigare då det tagit några dagar för mig att smälta. Jag har nu släppt det hela och kan verkligen känna lycka i allt som var ren fakta från detta möte. Tänk att vi ska få en liten dotter, det kommer bli så mysigt och jag ser så fram emot att träffa henne. Jag har precis börjat ana rörelser där inne, varje gång det händer så stannar allt upp och jag känner en otrolig lycka som är svår att beskriva. Vem kunde ana att man kan känna så stor kärlek till någon man inte ens träffat.
Tack till alla som hört av sig med gratulationer för vår lilla flicka, och tack alla underbara mammor där ute som kommit med råd och tips! Uppskattar det så mycket! <3
7 November 2018. Det kommer bli ett mäktigt avslut på det här året. <3
