Älska att baka

Man har vant sig vid värmen nu! Det var ”endast” 25 grader idag och lite sval bris i trädkronorna så vi bestämde oss för att ta en liten tur till Nora för att äta lunch, köpa Noraglass och bada idag. Härligt! Det är så mysigt där och vi brukar åka dit en dag varje sommar.

Vi började med att äta pizza. Gott med nåt salt i värmen.

Efter lunchen så ville jag ta en snabb liten flukt i stan, bara en snabbis. Det finns så många små kryp in affärer med roliga prylar, typ som loppisar. Jag älskar att leta efter härliga assietter, tårtfat och bestick som jag kan ha som rekvisita till mina bakverk! Den glada varma stämningen ändrades då ganska snabbt och Melwin satte igång ”Kan jag få en leeeeeeksak? Kan vi köpa glass nuuuu? Jag vill badaaaaaa! Varför ska vi gå här?? Jag har ont i mageeeeen.” ”Vi är på väg till glassen Melwin” svarade jag. ”Jag vill ha en leeeeeksak!” Gnällde han vidare som att han inte ens hört mitt svar. ”Leksak blir det inte, men glass ska vi alla äta snart!” svarade jag.

Är det nånting som ger mig allergi när det kommer till barn så är det tjat och gnäll. Fyyyyyy! Vi försöker att vara konsekventa, jag och Tobbe. Inga bortskämda snorungar som får allt dom pekar på utan vi vill att dom ska uppskatta att få saker och känna att sakerna har ett värde. Vi har samma åsikter om sånt vilket är skönt.
Sista tiden tycker jag att Melwin har gnällt och surat mycket. ”Förpubertet” har jag läst om 6-åringar. Stämmer finfint. Humörsvängningar, sur, glad, arg, kvittrande, det går snabbt i svängarna. Ena sekunden snäser han åt oss att vi inte fattar nånting och han är sååå stor och cool, andra sekunden vill han sitta i knät eller bli buren. Stor & liten i samma kropp. Bara att försöka hänga med i svängarna, med störtkruka och en gigantisk stubin tjock som ett Silja Line rep virat runt jorden.

Vi insåg att vi skulle tjäna kraft och energi om vi skippade stadspromenaden och så letade vi upp Noraglassen istället. Dömt att misslyckas att gå i affärer med småbarn. Smart!

Fantastiskt vacker liten stad.

Den här glassen är känd för att vara så fantastisk. Ok tycker vi alla. Inget speciellt. Men mysigt var det iallafall! Alla glada och harmoniska.

Sen började gnället igen. ”Ska vi åka båt nu? När är vi framme vid badeeeeet?” Grejen är inte att han säger det här. Nej, nej, det är tonen. Röstläget! Han Melwin låter som strängarna på en f-cking j-vla felstämd fiol och underläppen hänger och dinglar till knäna. Axlarna slokar så han får en gigantisk flaskhals och hela hans väsen är missnöjd.

Det gick en liten båt över till andra sidan sjön som såg mysig ut men vi missade den med några minuter och det var 30 min till nästa avgång. Vi började knata längs med hamnen och följde skyltarna mot ”badstrand”. Men vi gick och gick och det kom aldrig nån strand och jag började känna att repet, stubinen brann heta lågor. Stämningen blev allt annat än mysig och det resulterar ALLTID med att jag och Tobbe börjar tjafsa. Sååå trist och fan otroligt att vi aldrig lär oss. Jag säger att vi måste bli bättre på att planera. Att det är svårt att vara spontan fullt ut när man har småbarn. Planering skapar harmoni. Tobbe tycker att det är semester och planering är vidrigt för det är vardag. Han har helt rätt tycker jag men det funkar ju för f-n inte i praktiken! Jag önskar att det gjorde det men det slutar nästan alltid med bråk.

Jaja, det hela slutade med att vi helt enkelt sket i att fortsätta vår dag i Nora, satte oss i bilen och åkte hem till Kopparberg, till vår strand där ungarna kunde rocka loss som dom ville. Hade vi levt i en tecknad film så hade jag och Tobbe gått mot bilen med små mörkgråa moln med blixtar ovanför våra huvuden. Mummel, mummel…

Ungarna skrek, skrattade och bråkade om vartannat hela vägen till stranden, ca 50 min. Högt och utan att lyssna när vi sa till dom att vara lugna. Jag kände för att hoppa ur bilen i farten och kuta bort över eviga fält. Bort bort bort. Ville inte vara mamma där och då.

Väl framme vid badet skärpte vi till oss och humöret gick upp. Melwin flög i vattnet som en tok och njöt i fulla drag, uuuuuuunderbart.

För två veckor sedan så vågade han inte släppa bryggkanten för han var så rädd. Nu hoppar han bomben av full kraft från kanten och det är så härligt att se!

Ha en härlig kväll allihopa! Det ska vi ha!