Lina Spansk

Nowa är nu snart 16 veckor gammal. Den sista månaden har verkligen sprungit förbi. Känslan har varit som att jag levt i en stor kärleksbubbla där jag njutit av varje sekund och uppskattat varenda liten detalj i vardagen, De rutiner vi skapat har rullat på bra och det har inte varit några som helst konstigheter med att lägga henne om kvällarna. Men nu… de senaste tre dagarna har någonting hänt. Helt plötsligt duger inte den gamla hederliga nattningen utan hon stretar emot allt hon har för att hålla sig vaken. Jag ser på hela henne att hon är supertrött och normalt sett hade hon somnat så fort jag lagt ned henne i sin säng. Men nu stretar, sprattlar och gnäller hon så fort det är dags för sängen. Precis som en trotsig tonåring som bara bestämt sig för att hon ska minsann inte sova, även om ögonen nästan rullar baklänges för att hon är så trött! Haha. Jag blir så full i skratt åt hennes miner.. det är en helt annan bebis. Nowa som normalt sett brukar vara kvällstrött och tokdeckar efter sista måltiden. Haha. Vem kidnappade min bebis?!

Är det någon av er som känner igen er i detta? Kan detta vara vad dom kallar för steg 3? Att intrycken nu blir så stora så dom har svårare att komma till ro?

Detta påminner mig om en kommentar som jag fick från en kollega när jag var gravid:
”När du tror att ni lyckats skapat er rutiner, så ändrar bebis på dom”
… och nu förstår jag vad hon menade. Bara att börja vänja sig antar jag 😀

Kram på er <3