Idag har jag haft en luuuuugn och skön dag tillsammans med Milou <3
Hon hade varit lite hängig igår hos Pernilla så jag valde att ha henne hemma idag för att vara bara hon och jag och samtidigt mota Olle i grind!
Alltså, vi har haft det så himla mysigt! Oftast när jag är hemma med kidsen så far jag omkring och har nån tårtbeställning eller recept som ska mailas iväg, stress i köket, fakturor som ska skrivas ut och tvätthögar som måste betas av, hund som ska ut, mail som måste svaras på men idag hade jag inte en enda grej att passa på dan och jag kommer inte ens ihåg när det hände sist! Jag har faktiskt inte ens bakat, hahaha! Moss var dessutom inte ens hemma så det var ingen ”hundtid” att passa heller!
Jag har verkligen tagit mig tid att sitta i Milous rum och låtit henne styra leken och varit fullt närvarande, vi åt mellis och lunch och pratade och skrattade och hon sjöng och tjoade! Det roligaste var att hon blev liksom mammakär och kom fram och kramade mig och tog min hand och tittade mig djupt in i ögonen och bara sken som en sol! Hon ville vara nära hela tiden, precis som att hon passade på när hon såg att jag var lugn och glad. Hon sög åt sig av mig som en liten svamp, min älskade lilla böngrodd. Och det känns samtidigt så jäkla hemskt…att jag har så lite tid för det annars 🙁 att vara närvarande på riktigt! Det har verkligen varit ett förbannat hektiskt år…och min älskade familj har inte alltid kommit först, även om jag försöker så jag vridit mig själv ur led. Det känns lugnare nu och jag välkomnar det. Jag vill att det ska bli förändringar här hemma.
Det blev så påtagligt idag när Milou så tydligt visade att hon behövde mig…fan, nu börjar jag böla…
Tiden med barnen kommer aldrig igen, aldrig aldrig. Det gäller att stanna upp mitt i kaoset och se dom ordentligt för man vet faktiskt inte hur livet kan förändras från den ena sekunden till den andra…
Kommer inte ihåg vart jag hörde det men jag tänker på det ofta…”You don’t have to drive your kids to school, you get to. You don’t have to make them dinner in the evening, you get to.”
Så sant! Får ofta frågan ”när jag har min egentid”, jag tycker det är svårare att få till familjetid! När man bara kan vara. Visst vill jag umgås med min man bara också, men barnet går ju och lägger sig. Även fast jag jobbar deltid tycker jag att timmarna med min dotter är för få. Hade jag råd skulle jag låta bli att jobba helt i några år. Egentid hade jag i trettio år innan min dotter och om några år vill hon inte vara med oss, så det är bara att tacka och ta emot när man får och kan
Åh så rätt du har och tusen tack för påminnelsen, den behövdes. Kram
Det är ju fantastisk att ha barn, få umgås med dom, leka, titta på film osv. en förmån verkligen! Du vet nog innerst inne att mår du bra, mår dina barn bra-men sen kanske inte ens eget huvud tänker så alltid…Här hemma kör vi på fram till middagsdags sen är det prata, läsa läxor, dividera/planera eller bara hänga framför tv:n. Sonen är med ibland , ibland inte men han vet var vi finns och att vi alltid prioriterar honom (jisses, nu bölar ju jag också 😉 )
Åååh Viola!
Två känslomorsor!
Kraaaaaam!!!