Lina Spansk

Det som inte fick hända, hände.

Hej på er,

Idag så hände det som jag hört många berätta om, och tänkt att det får inte hända Nowa. Men idag gjorde det det. Hon ramlade ur sängen. Som tur var så låg min stora gravid/amning rulle precis under och jag hoppas och tror att hon landade något på den som tog lite av fallet.

Som vanligt så sov hon en timme där efter kl 08 på morgonen någon gång. Men den här gången gjorde hon inga ljud ifrån sig när hon vaknade. Hon brukar alltid ropa till så jag kan komma in och hämta henne där hon ligger inbäddad runt alla tusen kuddar. Men den här morgonen så bestämde hon sig för att gå på upptäcktsfärd, och på något vis, så har hon lyckats krypa över alla kuddarna. Vet fortfarande inte hur detta kunde gå till då kuddarna låg kvar på sin plats även efter fallet.

Jag var precis utanför sovrummet när jag hörde en duns, jag blev helt iskall i hela kroppen, för jag visste vad det var. Det kunde inte vara någonting annat. Sen kom skriker – som en stor lättnad. Gallskriket. När jag plockade upp henne så grät hon såklart krokodiltårar och när jag kramat om henne och kikade på henne så såg jag att hon blödde lite från munnen. Hon hade slagit i läppen med sina små söta riskorn som sticker upp där nere.

Jag som var ensam hemma fick ett sådant sjukt adrenalin påslag – aldrig varit med om liknande. Åkte in med henne och som tur är har vi nära till KS. Dom kollade igenom henne och kunde fastslå att allting var OK. Efter några minuter där så började hon skratta åt personalen som blåste såpbubblor mot henne.
Dom kunde också konstatera att allt var bra med henne efter att dom undersökt henne. Så glad att vi åkte in, så glad att personalen var helt fantastisk på barnakuten på KS.

Tack tack tack <3 Mitt hjärta stannade för några minuter. Det gör fortfarande ont i mig. Kommer drömma mardrömmar om dunsen. Min lilla älskling. Mammahjärtat blöder.

Med en svälld och röd läpp så åkte vi tillbaka hem och hon har varit sig själv sen dess. Tror kanske att jag tyckte det var värre än vad hon tyckte. Men rädda blev vi minsann, båda två.

Har ni också varit med om liknande? För Nowa är det slut-nappat i vår säng. Numera blir det endast i hennes egen säng, detta skrämde skiten ur mig helt klart.

Kraaaaam mamas <3

Glad tjej trotts svullen och lite röd läpp ❤️

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Karin

    Yes. Äldsta barnet (numera 6.5 år) ramlade ur sängen i ungefär samma ålder. På julafton också, av alla jäkla dagar. Det var hemskt. Dunsen?

  2. Sara

    Men lilla hjärta ? kan säga att vårt barn trillat mer än en gång från vår säng och se är. Alltid lika läskigt låt oss inte tala om när han valde att ställa sig upp i vagnen och placera hela sin vikt på handtaget så vagnen föll ? de va nog en av de värsta fallen. Gör lika ont i mamma hjärtat som alltid. Och vårdpersonalen är alltid lika förstående och snälla. Händer ju alla ?

  3. Linda

    Våra barn har faktiskt ”taiträ” aldrig ramlat ner från sängen. Förstår att man blir rädd och orolig menj ag frågar dig detsamma som din bloggkollega Gabriella…åkte ni direkt till akuten och inte på primärvårdsjouren/vårdcentralen? Att ett barn ramlat och slår sig är inte direkt ovanligt och inte livshotande så man bör inte störa på akuten och ta upp tid för någon annan som verkligen behöver det. Tycker att alla bör ta sig en tankeställare och inte dra in på akuten I tid och otid.

    1. Lina Spansk

      Hej Linda! Ja vi åkte in till akuten efter att ha blivit rådda att göra så! Nowa blödde rikligt från munnen och jag kunde inte hitta något sår det kom från. Så vi fick rådet att åka in till akuten. Där mötte barnmorskor oss som såg att det var den lilla strängen under överläppen som spruckit lite och kunde konstatera att det var där allt blod kom från. Sen fick vi åka hem.
      Jag vet att man inte ska utnyttja akuten, jag är en sådan personal som normalt sett drar ändå in i det sista på att åka in akut. Men när man blir rådd att göra det av vårdpersonal och känner sig orolig för sitt barn, tycker jag med att rätt att man ska åka in med gott samvete.?