Lina Spansk

Hej på er,

Tack för era fina meddelanden om min förlossningsberättelse, blir så glad av att höra att ni gillade den. De första två veckorna efter förlossningen behövde jag tid för att bearbeta vad som faktiskt hände. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig vilken stor känslostorm en förlossning skulle innebära. Till er som har en förlossning framför er, ni har ett magiskt moment att vänta! <3

Idag vill jag lyfta en sak som jag tycker är super viktigt – vad är baby blues? När jag var gravid så var jag dålig på att ta in information om vad som händer efter förlossningen. För mig var tiden efter förlossningen för stort att greppa. Men någonting som jag önskar (nu i efterhand) att jag hade läst lite om, är amningen de första dygnen och baby blues.

Jag hade hört talas om båda amningsproblematik och baby blues under tiden jag var gravid, men mina tankar har hela tiden varit, ”det tar jag när det kommer”. Det som jag önskar att jag visste var att de första dygnen med amningen kan vara riktigt intensiva. De första dygnen var jag väldigt öm och fick sår som gjorde ont när Nowa skulle amma. Jag tyckte också det gjorde ont då mjölken rann till, då brösten blir väldigt spända och ömma. Några dygn senare så la sig spändheten och allting blev mycket bättre, men just intensiteten de första dygnen kom lite som en chock för mig.
Jag har haft turen att aldrig behövt uppleva någon depression i mitt liv. Klart att jag haft tuffa perioder i livet och varit ledsen, men jag har alltid kunnat relatera till mina känslor. Jag har alltid, enligt mig själv, varit mentalt stark och kunnat se positivt på livet och dess olika utmaningar, lätta som tuffa. Men ca 4 dagar efter förlossningen hände någonting jag aldrig varit med om, jag drabbades av en lättare hormonell depression – nämligen baby blues.

För att klargöra vad baby blues är så klipper jag här in en faktatext som jag hittade på nätet när min barnmorska sa till mig att det låter som att du upplever baby blues.

” Vad är baby blues?
Ett barns födelse är en händelse som är omgiven av känslor som underbar glädje och lycka, men det är också en omvälvande händelse som hos vissa kan ligga till grund för en speciell sorts depression som kallas för förlossningsnedstämdhet eller baby blues.

Baby blues är ett tillstånd av nedstämdhet, oro, lättretlighet, frustration, ofta stora humörsvängningar och utmattande trötthet. Det vanliga är att baby blues-symptomen börjar inom de första dagarna efter man fött barn, i samband med att mamman kommer hem och bröstmjölken rinner till, ha sin topp på den femte dagen för att sedan ebba ut under några dagar.

Alla upplever inte baby blues, men så många som 70-80% har någon känning av det. Somliga upplever det mer intensivt än andra. Många känner av nedstämdheten i cirka en vecka, men för en del blir symtomen mer ihållande och varar under en längre tid.

Baby bluesen kan t ex yttra sig i att man känner sig dålig för att man inte har tillräckligt med mjölk, eller att man känner att man inte vet hur man ska trösta barnet när det är ledset. För en del mammor blir det till något som hindrar dem att ta till sig barnet. Det i sin tur kan väcka starka skuldkänslor.”

Fyra dagar efter att Nowa föddes så började jag känna mig nedstämd. Min långa förlossning och fem nätter av dålig sömn började sätta sina spår. Jag kämpade med att få igång amningen, som då gjorde fruktansvärt ont. Som plusmeny på detta så drabbades jag av mjölkstockning och infektion som gjorde att brösten värkte ännu mer och jag fick upp mot 40 graders feber. Jag kände mig så uppgiven och frustrerad över hur svår amningen var, och hur mycket tid detta tog, dag som natt. Min kropp värkte pga läkningen men också pga febern och att jag legat stilla i flera dygn.

Det är en otroligt stor omställning i livet när man får barn, det är någonting jag önskar att jag var mer beredd på. Jag gick från ett väldigt aktivt och rörligt liv, till ett stillaliggande liv där 24 h om dygnet handlade om amning, blöjbyten och min egen läkning. Mina känslor pendlade mellan storslagen kärlek till storgråt för att jag kände så stor press på min nya roll som mamma. Helt plötsligt låg det en liten människa i min famn som var helt beroende av mig, och som jag ville göra allt för. Att det gjorde fruktansvärt ont att amma struntade jag i, jag bet ihop varje gång det var dags och tänkte att det enda som räknas är att hon får det bästa.

Snart så började jag känna en stor frustration och oro över att jag inte gjorde rätt, eller att jag kanske inte var redo för det här. Jag var också helt utmattad pga alla vakna timmar och kände en nedstämdhet över att livet förändrats så drastiskt. Jag grät flera gånger om dagen utan någon specifik anledning. Jag grät av lycka och kärlek när jag kollade på henne, men grät tre sekunder senare pga min egen frustration över hur komplicerad mammarollen kändes. Är det såhär jag kommer ha det nu? Jag hade svårt att känna igen mig själv och mina egna känslor.
Det var nog just precis det som var värst för mig, att jag mentalt inte kände igen mig själv. De första dygnen höll jag det inom mig, men sen brast det. Min barnmorska, som jag först sökte mig till, förklarade att detta är super vanligt och helt normala känslor. Hormoner rusar i kroppen på en nybliven mamma, och det tillsammans med en stor omställning i livet, bidrar till dessa känslor. När hon förklarade för mig att jag var helt normal, och att jag skulle släppa dom hårda kraven på mig själv så släppte lite av den här pressen jag byggt upp.

Efter detta började jag prata om mina känslor med Kevin, min mamma och några av mina närmsta vänner som varit i liknande situation. Det var så skönt att få ventilera och få ut frustrationen jag byggt upp inombords. Min älskade mamma och Kevin hjälptes åt att stötta och hjälpte mig med Nowa om dagarna, så att jag kunde sova ikapp några timmar mitt på dagen. Det gjorde så mycket. Kan inte tacka er nog för allt stöd dessa dagar. Min nedstämdhet varade i ca sex dagar innan det började vända för mig. Jag började sakta få tillbaka lite energi och min kropp började kännas starkare igen. När energin kom tillbaka så blev jag sakta men säkert också mig själv igen. Lina Spansk var äntligen på väg tillbaka! Jag kände det så tydligt och blev så glad och lättad när jag insåg att nedstämdheten bara varit tillfällig, jag skulle inte må såhär för alltid. För det var precis så det kändes när allting började, som att det var såhär jag skulle må nu, och att detta var mitt nya jag.

Nu i skrivande stund är Nowa en månad gammal och jag känner mig så gott som återställd och är mig själv igen. Nedstämdheten är borta och jag börjar sakta men säkert att återgå till ett aktivt liv. Vilket är ett stort lyft för mig. Alla mina promenader har gett mig energi och jag har varit på gymmet två gånger. Nowa är det bästa som hänt mig och jag trivs just nu så bra i mammarollen och att få vara med henne hela dagarna.  Det är helt underbart att se hur hon utvecklas och blir mer och mer en egen individ för varje vecka som går.

Anledningen till att jag valt att lyfta det här med baby blues på bloggen är för att jag vill förbereda andra på det som jag inte var förberedd på. Min största rädsla när baby blues slog till mig, var att jag var helt ensam om att må såhär, och att det var såhär livet skulle kännas från och med nu. Jag vill ge dig som är där lite ljus i tunneln, eller förbereda dig som kanske kommer dit, du är inte ensam, och det viktigaste av allt – det går över. Det är tillfälliga känslor och det bästa du kan göra är att prata om det, och våga be om hjälp och avlastning. Man får inte glömma bort att en förlossning är en otroligt stor utmaning för kroppen och man behöver tid för att läka. Dålig sömn, hormoner och den stora omställningen i livet på det, kan sätta vem som helst i rubbning. Baby blues är otroligt vanligt och som artikeln ovan beskrev, så drabbas 70-80% av detta efter förlossningen, i olika mån såklart, då vi alla är olika.

Jag hoppas att detta inlägg ger någon annan den informationen som jag själv hade behövt under denna vecka då jag själv upplevde baby blues. Kanske hade jag också haft lättare att relatera mina känslor när de uppkom och funnit tröst i att man definitivt inte är ensam.

Försök sova, ta promenader, ät bra mat och prata om dina känslor. Så kommer det rinna av fortare än du tror.

Stor kram! ❤️

Min Nowa. Dom bästa små fötterna i hela världen ❤️