Då var det dags igen. Andra behandlingen (2/3 i första omgången) .
Hoppas och håller tummarna att det går lika bra denna gången. Biverkningarna förra veckan var minimala. Det enda svärfar klagade på var toabesöken, han sprang och kissade i ett. Försökte få honom att tänka på att det är väl inget att springa och kissa i ett om du slipper må dåligt. Alternativet kunde vara att kräkas och ligga med influensa symtom, vilket han höll med om. Han blev lite rosig på kinderna av cortisonet men mådde bra.
Återigen tog den underbara personalen emot oss. Blodproven, som togs dagen innan, var jätte bra. Dags för droppet att börja rinna in genom kroppen, första gången med venporten också. Funkade jätte bra, och Svärfar har charmat sköterskorna på avdelningen. Som en av dom sa ”jag bara älskar honom, han är helt underbar. Vilken svärfarsdröm”
Japp o han är min underbara Svärfar, bara min.
När man kommer hem från sjukhuset är det som energin tar slut. Alla lukter och människor man möter, tar mer än man tror. Tycker jag klarar det bra, är ett bra stöd men känner att även min energi går ner på minus. Så blir en lugn kväll, lite TV under filten sen tidigt i säng för att tanka energi.
I morgon är det dags för röntgen. Dom behöver en ”före bild” som dom kommer jämföra med nya röntgenbilder efter avslutad 3:e omfång. Varje omgång består av 3 veckors cystofarmatika behandling (varje onsdag) sen en vecka för kroppen att vila. Så om ca 12 veckor vet vi hur tumören reagerat, och hur Svärfars kropp mår och tar emot giftet.
Hope, Love and Fuck Cancer
Senaste kommentarer