L som i livet, leva, leka och lära

Kunde vara sämre…

Veckan har gått i ett töcken av illamående, med små perioder av helt okay. Smärtan har även den gått upp ner. Sportlov och allt
MÅNDAG: tre pass på cykeln trots allt

20140302-221130.jpg
TISDAG: ekonomin mår inte heller bra av vara sjukskriven

20140302-221227.jpg
ONSDAG: panikpluggat

20140302-221316.jpg
TORSDAG: kan ju inte vara hemma för evigt

20140302-221423.jpg
FREDAG: BFK, barnfrikväll

20140302-221524.jpg
LÖRDAG: med kärlek och omtanke kommer man långt

20140302-221628.jpg
SÖNDAG: familjemiddag med semlor trots allt

20140302-221718.jpg
Sportlovsveckan kunde ha varit roligare, försökt hålla ihop och göra roliga saker. Har trots allt hunnit med både spelat kort, Wii, Alfapet, bio, bad, bakat, pysslat, pusslat, hamstergullat och mys.
Det är en underbar Son vi har, han har hjälp mig så mycket denna veckan. Hämtat saker, mys och kramat mig när det varit som sämst. Han har tom hittat ett stopp för illamåendet, genom att med fingrarna försiktigt typ massera/kittla mig i ansiktet så ”försvinner” illamåendet. Hjälper så där, men det tanken som räknas så då känns det bättre. Men det är ju jag som ska trösta honom inte tvärtom..

Nästa vecka blir bättre, känner på mig det!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Chichi

    Hej Maria – jag du har rätt det går åt rätt håll nu även om det är tungt emellanåt. Men familjen håller mig uppe. Är mest träning (rehablitering) som fyller mina dagar just nu, mår illa och tränar. Så kul har jag på dagarna…
    Det jag lyckades med var att först få smak av att kunna åka längd skidor och sen åkte jag ambulans min sista tur.

    Skämt och sido, jag var december 2012 helt nybörjare på längdskidor men gett mig f*n på att göra Tjejklassikern och där ingår ju just längdskidor. Jag och en kompis gick all in och anmält oss till skidlänger och allt. Men måste erkänna dom få gångerna jag kom ut i spåret så älskade jag det, fattar inte att jag inte lärt mig tidigare.

    Den förbaskade kvällen 28 december 2012, var det lite isigt i spåren men gud så härligt det var enda tills det blev en nedåt sväng. Och hann tänka detta gick bra, sen stack vänster skidan och det gick så illa så korsbandet gick av, ledbandet rejält skadat och menisken hamnade under en muskel. Pga av att jag sedan tidigare hade så mycket artros i knät kunde jag inte få nytt korsband (fick ett korsband 1994) men menisken opererades bort och ledbandet fick genom en ortos läka i 8 veckor. Sen har hela året 2013 gått till att försöka träna och bli bättre. Fick mina kryckor 28 december och har tyvärr inte släppt båda ännu, den ena är fortfarande med mig.
    Tyvärr blev det inte bättre utan sämre så i juni så var det bara att inse att jag skulle tvungen att genomgång en knäplastik, dvs få ett nytt knä. Knäprotes, en ocementerad sådan.
    Tog ett tag innan jag hamnade på operationsbordet men oktober 2013 fick jag mitt nya knä, sen har det varit att jobba i motvind. Knät låste sig, men lyckades genom att bli förbannad och med en bra benpress, under julhelgen, få upp det några grader men nu i februari så sövdes jag och dom knäckte upp knät en sk mobilisering.Så under mina 4 dagar på sjukhuset hade jag jätte bra rörlighet men tyvärr har det gått snabbt tillbaka trots träning…
    Så nu är det återigen stenhård träning flera gånger om dagen för att slippa göra ytterligare en mobilisering, och kämpa mot illamående som stark värkmedicin ger mig.
    Jag ger mig inte – tyvärr kommer jag aldrig kunna löpträna mer, inte heller åka utför (men det har jag aldrig kunnat). Men längdskidor kommer jag i flacka spår kunna göra om inte huvudet sätter stopp.
    Mitt mål just nu är att bli så bra så jag kan cykla på en vanlig cykel och inom 1-2 år cykla tjejvättern eller annat lopp. Är fd simmare så simträning har varit min räddning under detta året, med benet som ”dölast” har jag ändå kunna simma. Kommer även kunna löpträna i vatten när rörligheten är bättre och smärtan mindre.

    Det var en inte så kort sammanfattning vad som hänt mig 😉

    Oj låter som du har en tuff resa framför dig oxå.
    Rehab övningarna är jätte viktigt, hoppas du har en bra sjukgymnast (fysioterapeft) det är A&O. Jag går till min 3 ggr i veckan då balansen, i varje fall för mig, är hårfin. Jag får inte träna för hårt för då slår det tillbaka, men kan inte ligga på latsidan. Hon hjälper mig med rätt träning och kan ge mig smärtlindring med laser och övningar. Hon är förutom min familj mitt allt just nu 🙂

    Lycka till med din rehab – hör gärna av dig hur det går.

    Kolla med din sjukgymnast när du kan börja träna i vatten det är underbart även om man inte är gammal simmare. Vattengympa och rörlighet i vatten får en att känna sig hel även om man är instängd i en ortos.Finns vissa orter som har sjukgymnastik i vatten, kolla om du kan få det?!

  2. Maria brissman

    Hej!!
    Skummat genom din blogg, tufft du har det, men verkar som om det gåråt rätt håll nu!??
    Fick inget grepp om vad det var du råkat utför egentligen??
    Skulle du vilja skriva en liten sammanfattning??
    Bröt själv benet för ca 2 månadersen, strax under knät..har haft en ortos som successivt låsts upp dom sista veckorna, men har svårt för att få upp rörligheten, har fått rehabövningar som jag började med för 2 v sen men har knappt hänt nåt sen dess, så nu har jag fått ytterligare övningar som jag hoppas ska hjälpa, samt belasta benet igen…
    Hoppas du vill skriva några rader till mej o berätta.. Ska fortsätta följa dej o se hur d går för dej! Håller tummarna för att d ska bli helt bra:)!! Mvh Maria