Fick komma hem igår eftermiddag, övergången från epidural till morfin gick bra. Men morfinen gör mig dåsig och illamående så var inte mycket till sällskap på lördagen. Somnade när Sonen somnade vid halv tio-tio.
Så skönt att få sova en hel natt i sin egen säng och utan en maskin som böjde benet hela tiden. Sov som en stock till efter sju, behövdes helt klart.
Idag tog Maken fram motionscykeln, och eftersom hjulet är trasigt så bad jag honom ställa den på altan. Cykeln ska ändå skrotas sen så gör inget om den rostar ihop. För mig blir det härligare att cykla, rörlighetsträning och frisk luft samtidigt. Får inte ha motstånd på cykeln utan fokus är att hålla rörligheten. För att cykla behöver man 110-115 grader (böjt knät) så nu var frågan skulle det funka?
Dom bröt ut knät till 130 grader, men orolig ändå.
Det gick!
Två pass blev det idag, 30 minuter per pass. Avbrott för OS finalen i ishockey. Planen är tre pass ’a 30 minuter per dag men det blev snabbt mörkt och min kropp orkade inte mer. Är fortfarande öm efter 3 dygn i knävaggan, knät värker, öm i höften efter sovit fel och stel i ryggen efter legat i samma position i 3 dygn.
Pga att jag legat som jag gjorde i 3 dygn har jag fått två blåsor på ryggen. Liggsår?
Sen gav knävaggan gav mig två skavsår, ena inte så farligt mest rött men det andra såret rejält ”sårigt”. Lång som pekfingret och gick hål, sved rejält.
Insidan av låret låg första natten och skavde mot en gummimatta i vaggan, och innan jag kände lite av det (var ju bedövad) var det redan försent. Såret hade gått hål och kändes rejält. Jag kan väl tycka att dom borde haft bättre koll när dom efter knäckningen la mig i vaggan.
Nu är det bäst att hålla koll på såret så, jag med min otur inte åker på någon infektion.
Skönt att vara hemma i varje fall även om jag är helt slut, öm och morfinig.
Senaste kommentarer