Efter en natt med få timmar sömn och oroliga snurrningar så var det dax att opereras.
MEN…
Hann precis få ett blått band på armen och sätta mig på sängen sen skickade dom hem mig. Operationerna på morgonen hade dragit ut på tiden så dom skulle inte hinna med min operation.
Kan säga att det vara som att släppa ut all luft ur en ballong, all spänning o oro bara pös över och jag kände mig som jag hade åkt runt i en torktumlare i går. Tårarna bara rann när jag satt mig som en blött trasa och väntade på att maken skulle hämta upp mig från sjukhuset.
Efter fått i mig lite mat, så fick jag dunder huvudvärk sen sov jag mer eller mindre hela eftermiddagen/kvällen.
En av sjuksyrrorna ringde under eftermiddagen och berättade att jag fått ny tid. Så nu gör vi nytt försök nästa vecka. Sömnlös orolig måndag och så först i kön för operation tisdag.
Jobbigt när man stressad järnet på jobbet för att hinna bli klar, planerat in lämning/hämtningar och psysiskt förberett sig men var väl någon som var i ännu större behov av operation.
Men får väl se det positiva i ”kråksången” nu hinner vi planera lökarna, jag hinner städa av lite hemma, hinner städa bilen och lämna till svågern – och vi får en helg att mysa.
Men fy, kunde du inte fått det gjort nu när du ändå kommit så långt, kram på dig