Niiiniskitchenlife

ÄNTLIGEN

Halloj!

Typ mitt i natten för mig detta. ? Det blev sent ikväll. Ni förstår att min bil….den har varit stillastående hur länge som helst. Den gick inte igenom besiktningen nämligen. Vi blev lite fundersamma om det var värt att lägga pengar på gamla Bettis eller om vi skulle köpa en ny till mig?

Men jag tänker lite såhär. Det är en bra bil även om den är gammal. Trygg att åka i och startar alltid. Dessutom var det inte längesen som Elliot tog körkort och då kan han också puttra runt i den. Så jag ville inte skiljas från den ännu….utan lät tillslut Tonys pappa fixa den. Tänkte på det han på besiktningen sa: ”Det här är en riktigt bra familjebil, kostar det inte mer att fixa den än vad bilen är värd tycker jag du ska göra det”. Så så fick det bli…


Som han har fixat och trixat med bilen alltså? Svärfar är panchis och en riktig hejare på att laga bilar så det var ju perfekt för oss. Nu är allt fixat och imorgon ska jag besikta henne igen. Håll tummarna! ???? Kanske får vi nåt år till ihop jag och Bettis!


Milo var kvar hos svärisarna medan jag åkte in och köpte de sista reservdelarna till bilen. Sen köpte vi med oss mat och lagade en god fiskgratäng, den ska ni få recept på imorgon. Var så mysigt att sitta ute i solen och äta.


I morse startade jag återigen dagen med prommis. Gick upp i ottan innan Tony skulle till jobbet. Har kommit lite längre än halvvägs på Agneta Sjödins bok ”En kvinnas resa”.


När jag kom tillbaka så gick jag in i vårt mysiga uterum och bara njöt. Jag har fixat nya madrasser till sängen.


Blev så inbjudande och du kan ju bara gissa hur mysigt det är att ligga här med någon vägg lite öppen med vinden i gardinerna och fågelkvitter utanför.

Nä, nu ska jag kolla reprisen av Sommar med Ernst, löööööööööve it! ❤️❤️❤️

Ha en fin kväll.

Kram Nina

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Agneta

    Hej. Jag har en fråga. Min 12 åriga dotter ska på skolresa till Paris i fem dagar. Och jag känner oro i magen. Man kan ju inte låsa in sina barn, fast jag ibland skulle vilja. Du som är en lite orolig själ, hur hjälper du dig själv när oron biter tag i dig? Kram

    1. niinis

      Åh, usch….förstår hur jobbigt du måste tycka att det är.

      När mina barn åkt/åker iväg försöker jag först och främst uppehålla mig med en massa saker. Åker och hälsar på folk, utflykter, lagar mat, bakar, hänger med folk osv. Försöker att inte tänka så mycket på att de är borta.

      Sen är det viktigt för mig att vi hörs. Att jag får höra deras röst, får sms osv för att veta att de är ok.

      På det sättet brukar dagarna gå…även om man är som jag och jätteorolig.

      Hoppas dagarna går i en rasande fart så din jänta är hemma hos dig igen.

      Man får försöka tänka att de får uppleva roliga saker och leva sitt liv, det vill vi ju!

      Kramar